• Tyra – en kvinna i sin tid – men i en tid och i en stad, satt i stor förändring.

    Sommar Kerstin 1
    Idag vill jag presentera Kerstin Ålander. Dagens sommarblogg kan te sig något annorlunda än de andra. Den här är betydligt längre, innehåller ett gott stycke historia med en synnerligen personlig inramning. 

    Jag heter Kerstin Ålander, jag har en liten familjär begravningsbyrå på Liljeholmen. Jag brinner för att hjälpa människor i den svåraste av stunder – att lotsa dem för att finna den röda tråden, att finna det personliga, det där lilla extra som gör att begravningen blir en fin och bra sådan. Jag anlitas även som borgerlig officiant, ett alternativ till präst. På min byrå arbetar jag med ekonomisk familjerätt såsom bouppteckningar, arvskiften, testamenten och bodelningar m.m. Sedan 4 år tillbaka tar jag emot för kognitiva psykoterapeutiska samtal, kring olika slag av förluster. ”På min byrå är det ständigt denna dödsäsong”

     

    Året är 1900. I Stockholm städades det gamla smutsiga 1800-talet bort. Ett anfallskrig mot råttorna utropades i oktober 1900. 146 191 råttor stupade för en barnarmé som fick 60 öre per levererad råttsvans. Det träskiga Katthavet, där åtskilliga katter mött sin skapare och dränkts, förvandlades till eleganta Berzelii park. Parker som luktat hästskit och lyst maskrosgult upprustades till offentliga vardagsrum.

    Tyra föddes i Stockholm år 1900. I början av månaden april. Snön hade smält bort och gatorna i Stockholm var nu isfria. Våren och ljuset var åter i antågande.

    Tyra kom som första och enda dottern i en barnaskara av fyra hos mamma Jenny och pappa Gustaf. Familjen var av arbetarklassursprung men med tendenser att börja en klassresa upp mot nedre medelklass.

    I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet bodde familjen i en lägenhet i Stockholm, i Sibirien, som ett område några gator runt östra delarna i Vasastaden kallades. Sveavägen i väst, Cederdalsgatan i norr, Birger Jarlsgatan i öst och Odengatan i syd.
    Lägenheten låg på Surbrunnsgatan alldeles i hörnan av Tulegatan.

    Före det sena 1800-talets stadsplanering var området en lantlig utkant på ömse sidor av landsvägen mot Roslagen (nuvarande Roslagsgatan). Bebyggelsen bestod av malmgårdar med stora trädgårdar. Namnet Sibirien var ett öknamn som uppstod när området bebyggdes under 1800-talet sista decennier. Vid denna tid ökade stadens befolkning kraftigt, samtidigt som nedre Skridskoåkare_på_Nybrovikens_is._Utsikt_från_huset_17_Norra_Blasieholmshamnen,_Stockholm_-_Nordiska_Museet_-_NMA.0034449Norrmalm i princip var fullbyggt. I och med stadsplanen från 1879 kunde dessa områden i stadens norra utkant tagas i anspråk. Det ansågs då som avlägset beläget i Stockholm och det kunde kanske kännas som en ”förvisning” att behöva flytta dit. Det var hus med många små lägenheter för att hysa i huvudsak folk ur arbetarklassen. Området ligger numera centralt i innerstaden av Stockholm, men benämningen har levt kvar och används än idag

    Tyra började skolan i Johannes folkskola 1907 och blev tidigt väldigt intresserad av litteratur, konst och musik. Hon hittade till skolbiblioteket och var där en flitig låntagare. Hon gick efter några år på konserter i de intilliggande kyrkorna. Hon gick även senare ibland på Stockholms Kungliga Opera. Där hade hon endast råd att sitta allra högst upp på de övre svindlande balkongraderna och ibland räckte det endast till en biljett i en hörsal intill själva Operasalongen, där man inte kunde se något av operaföreställningen men väl höra allt det vackra i stora högtalare.

    Familjens ekonomi tillät ej att hon skulle få studera vidare efter folkskolan utan hon fick precis som sina 3 bröder, söka sig en anställning. Hon fick arbete på antikvariatet Tre Ugglor som låg på Kungsgatan alldeles invid Hötorget och PUB. Där i antikvariatet blev böckerna hennes egna universitet. Hon var kvick på att läsa och hon kunde snabbt ta till sig det hon läste och fick snart tillåtelse att låna hem intressanta och spännande böcker från antikvariatet och hon fortsatte på så sätt att förkovra sig genom att intresserat vandra i litteraturens fantastiska salar.

    Ägaren av antikvariatet var erkänt skicklig med att köpa in grafiska blad och andra konstverk. Det visade sig att Tyra ägde intuition och känsla även med bilderna och fick snabbt upp sin kunskap för den grafik som var värd att sälja. Hon kunde dessutom presentera den på ett intressant vis för eventuella köpare. Tyra trivdes som fisken i vattnet. Hon fick mer och mer ansvar på arbetet. Hon älskade att vara bland alla ”sina” hel- och halvfranska band. Förstabandsutgåvor. Häftade böcker. De grafiska SSMF085139Sbladen, alla lexikon. Reseskildringar. Historiens vingslag som fanns nedtecknade både i poesi och prosa, antika texter och nydanande sammanställningar. Hon avgudade doften av alla böckerna, deras inneliggande kunskaper och lärdomar. Tyra bar ständigt hem dessa travar med låneböcker. Hennes lampa lyste över sängen till sent om kvällarna. Hon försökte intressera sina bröder, vilka tidigare mest ägnade sig åt sport och idrott på sin fritid, att börja läsa och bli intresserade av det som hon själv funnit – vad böckernas fantastiska värld kunde ge.

    Hon hade flera väninnor vilka hon gärna träffade om söndagarna och gick långa Djurgårdspromenader i armkrok med. Efter promenaderna gick de ofta hem till varandra och drack te och diskuterade författare och deras böcker. Flera av hennes väninnor bar själva på författardrömmar. En skrev redan barnböcker. En annan skrev pamfletter och upprop om kvinnors rättigheter. Så som det borde se ut. På vintrarna åkte Tyra gärna skridskor på Nybrovikens is, iklädd en lång kappa med händerna instuckna i en varm pälsmuff som hängde i ett band runt halsen eller så gick hon iväg på pjäxdans på Skansen och andra ställen.

    En dag blev Tyra bjuden på en middag hos några vänner som kom från Blekinge. Där på middagen fanns en annan gäst, Gustav, som var en tjusig ung man som just mönstrat av ifrån Kungliga flottans tjänst i Karlskrona. Ren kärlek uppstod ögonblickligen mellan Tyra och Gustav. Men Gustav, han kunde inte bestämma sig för om han skulle flytta till Stockholm eller ej. Det blev många resor mellan huvudstaden och Blekinge.

    Tyra fick med tiden också möta Gustavs syster och svåger som bodde i Blekinge. Hon lärde känna dem och började gillade dem. Gustav frågade så en dag Tyra om hennes hand. Hon sa ja. De förlovade sig. De blev fästefolk. Tyra kände lycka. Efter någon månad in på år 1922 upptäckte Tyra att hon var gravid. Gravid? Året var 1922 och hon konstaterade att hon fortfarande var både ogift och gravid? Nej, detta var inte möjligt!! Det fick inte vara möjligt!!! Visserligen förekom det då i Stockholm något som kallades Stockholmsäktenskap, det var när par flyttade ihop och levde samman och skaffade barn utan att vara gifta. Men hur skulle detta kunna lösa sig? Sådant arrangemang passade inte Tyra.

    Hon vände sig till Gustav för att de tillsammans skulle lösa detta på bästa sätt. Gustav blev alldeles förskräckt. Det här var verkligen inte vad han hade tänkt sig. Nej, kunde hon inte söka sig till någon änglamakerska som kunde rätta till det där som, enligt honom, blivit så fel? Dessutom i helt fel tid? Och han visste faktiskt inte om det här var det rätta för honom? Han kände sig inte alls säker. Jo visserligen var de förlovade men…. så hade han nu också mött en annan kvinna, som eventuellt visade sig att kunna vara hans stora kärlek?

    Tyra kände det som stora knivar i bröstet och hårda boxningsslag i magen och hennes kinder blev röda, hon fick svimningskänslor och blev torr i munnen. Hjärtat bultade som en stångjärnshammare i hennes lilla bröst. Det snurrade i hennes huvud. Hennes ben bar henne inte längre. Hon kastades känslomässigt fullständigt rakt ut i rymden. Drömde hon om detta? Nu måste hon darrande och yr försöka att sätta sig ned på en stol. Vad menade Gustav med att inte ”känna sig säker”? De var ju förlovade? Det här var år 1922 och nu var det 12 år sedan som preventivmedlen blev helt förbjudna enligt lag. Hon hade trott på Gustav och hans goda ärliga uppsåt när han för någon månad sedan drev deras kärlek över alla gränser och lovade guld och gröna skogar bara han fick komma henne riktigt nära. Men nu när det hade blivit så här – var fanns då hans löften? Vad var de värda? Hur kunde han tveka nu? Hennes chocktillstånd övergick nu till ilska som snabbt byggdes upp inom henne. Hon kände att hon bara måste resa sig upp och sträcka på sig både fysiskt och mentalt för sig själv, ja för alla kvinnor i hennes situation. Hon krävde plötsligt med en ny kraftfull röst av Gustav att han omedelbart skulle ta sitt ansvar i detta, deras gemensamma läge och situation – eller så för alltid försvinna ur hennes åsyn! Ja det sista nästan röt hon fram. Hon hämtade krafter inom sig som hon inte visste fanns, Gustav såg förvånat på henne och förstod att nu, menade Tyra allvar.

    På hösten detta år så föder Tyra i ensamhet sin son på Allmänna Barnbördshuset. Nu var det bara Tyra och hennes lille nyfödde son. Tyra bet ihop och lovade sig själv att aldrig mer lita på en man och hans fagra löften. Nu skulle hon klara sig själv. Kämpa. Resten av livet. Hon och hennes son. För alltid. Även om detta gjorde att hon aldrig mer skulle våga möta kärleken igen. Nej. Nu fick det verkligen vara nog!

    Tyras familj ställde allesammans upp för henne. Modern och även hennes moster hjälpte Tyra med skötsel av gossen redan efter en kort tid – så att hennes anställning på Antikvariatet inte äventyrades. Tyras bröder ställde upp för sin lille systerson och för sin syster. Både praktiskt och ekonomiskt. Så gott de nu alla kunde. All den stund några nu hade egna familjer och barn. familjen flyttade till en större lägenhet på Luntmakargatan. Morbröderna, de skulle komma att bli hans fadersgestalter. Det var med dem som han upptäckte sport och idrotter och de fanns för honom när det var svårt. Det var även med dem han fick kicka boll och musicera. Men så ibland retades de och busade med honom så att han kunde känna sig rentav hjälplös och ledsen över deras stundtals rätt hårda tag.

    Tyras son växte upp och gick i Adolf Fredriks folkskola. Efter några år flyttar Tyra och hennes son och hela familjen till en lägenhet på Östermalm, till Kommendörsgatan 40. En bättre lägenhet, en större, luftigare och bättre disponerad, men förstås längre ifrån city. Där bor Tyra kvar tillsammans med sina föräldrar alla år fram till det att sonen själv flyttar ut och gör sin rekryt och sedan gifter sig. Då först flyttar Tyra till en egen lägenhet, sin allra första egna, uppe vid Karlaplan, hon flyttar till en liten lägenhet på Östermalmsgatan 98.

    Tyra fortsätter på Antikvariatet och hon är nu känd, av alla sina bröder och brorsbarn och även brorsbarnbarnen, som den i släkten som ständigt kommer till alla med kassarna sprängfyllda med böcker och väcker läslusten. Hos hela familjen. Tyra gör så att hon ger barnen böcker som lockar deras intressen. Så kommer hon överens med barnet om att de båda två skall läsa samma bok och sedan kommer hon tillbaka och diskuterar denna boks innehåll, bra och dåliga delar i historien, sentensen, vad den väcker för frågor. Hon kommer ofta med böcker av Astrid Lindgren, Elsa Beskow och många andra klassiska författare för stora som för små.

    Nu förtiden har Tyra eget abonnemang på Operan, nu sitter hon i salongen. Visserligen fortfarande uppe på någon av de första balkongerna, men aldrig mer långt borta i en hörsal. Hon införskaffar sig till och med en vacker och sirlig teaterkikare som ligger i hopfälld i en liten pärlbroderad påse. Hennes konstnärliga kvinnosaks väninnor är ofta med henne där på Operan. Damerna vintage-opera-glasses-13407389behåller alltid sina hattar på sig. För så gör damer på den tiden. Tyra tycker om hattar med brätten och gärna med en liten fjäder runt kullen. Tyra är väldigt säker i sin klädstil. Elegant men inte för vräkig. Stillsamma färger mest i blått och i vitt som är Tyras favoritfärger. Hon har flera små dräkter som hon gärna har med en vacker sidenblus under. Under åren har hon även skaffat sig några fina smycken. Hon föredrar mest broscher, vita pärlor och konstfäiga smycken i silver.

    Om somrarna reser hon gärna till sina konstnärsväninnor som har stora sommarställen på Öland bland annat och så reser hon till sina bröder som har sommarhus ända uppe på Gräsö och så har de hus och marker vid sjön Gömmaren i Huddingeskogarna.
    När hennes son och sonhustru sedermera – nedkommer med ett litet barn – är Tyras lycka fullständig. Nu är hon farmor! Hon är redan där första dagen på Södra BB och får kika på underverket genom glasväggen. Hon är mycket nöjd med att det blev en flicka. Nu skall det bli små barntrosor med ”hyllremsor” och söta små klänningar!

    Tyra är väldigt skicklig med att sy, Hon syr ofta sina egna kläder. Nu syr hon även små saker till sitt barnbarn. Hon bestämmer sig för att, förutom vad det lilla barnet döps till, kalla sitt lilla barnbarn för Gullhönan. Tyra har redan klart för sig vad Gullhönan kommer att behöva för böcker under sina första tio år. Dessa böcker ligger redan redo i hennes gömslen. Hon kan knappt vänta tills hon kan få börja läsa ur böckerna för Gullhönan. Till dess – börjar hon att sy de mest fantastiska dockkläder till Gullhönans dockor och nallar. Så fort hon syr en ny blus till sig själv så syr hon med ens en likadan miniblus till någon av dockorna. Till och med syr hon i äkta pärlemoknappar. Ja om hon har valt det till sin egna blus så gör hon även så till Gullhönans dockkläder. Snart har Gullhönan vuxit lite och kan tas med på Skansen. Där far farmor Tyra runt i en farlig fart och visar björnar, sälar, älgar och bisonoxar, MiniSkansen. Hon står i kö till hästridningen eller till det lilla tåget som kör runt hela Skansen.

    Sommartid så är Tyra väldigt noga med att passa på vaktparadens besök på Skansen. Ofta lyfte Tyra upp Gullhönan så hon inte skulle missa något. Tyvärr fick Gullhönan ofta den stora trumman alldeles intill sig så Gullhönan nästan blev rädd. När barnbarnet blev lite större startade de fantastiska sagostunderna hos farmor. De båda två tyckte att dessa stunder var helt magiska. Tyra och Gullhönan hade verkligen knutit an till varandra. För Gullhönan berättade Tyra om den själva dubbelbottniga finessen med Astrid Lindgrens böcker – t ex, att det pågår som två sidor av historien samtidigt. En på barnets nivå och så en som den vuxne som läser sagan, får sig till livs parallellt som ett vuxenbonus under läsandet.SSMF085158S

    Ibland hände det sig så att Tyras son och sonhustru skulle bort på något kalas så då fick Gullhönan komma och sova över hos sin farmor. Tyra bäddade en extrasäng nedanför sin egna och handlade hem lite smått och gott från Östermalmshallen som de skulle kunna äta tillsammans när Gullhönan anlänt. När sondottern väl kommit så gick de två ut på promenad mitt på Karlavägens allé. De gick ända bort till Tössebageriet i hörnan av Sturegatan och där stod de båda två med näsorna tryckta mot fönstret och kikade in på alla läckerheterna som låg i skyltfönstret. Gullhönan hittade några rosa och ljusgröna kakor som hon envisades med att vilja ha. Tyra gick in och köpte tre hekto av dessa och fick dem i en påse och så gick de hem. Gullhönan propsade på att äta de rosa och grönskimrade tebröden(kakorna) till middag istället för det som Tyra preparerat för denna stund. Gullhönan åt upp de goda kakorna och sedan på kvällen så kräktes Gullhönan upp dem för det hade nog blivit lite för mycket av det goda. Dessutom tyckte barnbarnet att farmors säng kändes skönare än den där extra så då bytte de genast sängar med varandra.

    Ibland ringde Tyra till Gullhönans föräldrar och de bestämde att flickan skulle få komma in till stan och gå och titta lite på NK med henne. Lämpligen kunde då Gullhönans aktuella behov av supermoderna kritvita strumpbyxor inköpas samt till detta ett passande högaktuellt matt kritvitt läppstift.(Gullhönan förstod inte senare i helgen, sin mors plötsliga reaktion när hon blev arg på Gullhönans farmor???). På kvällen kunde Tyra och Gullhönan ibland gå på Operan, för nu gavs barnoperan Lille Petters resa till Månen samt Pelle Svanslös. Sagt och gjort.

    Ibland så kom Gullhönan förbi tillsammans med sina föräldrar och drack te och då hade hon beställt sådana där rosa och gröna kakor från Tössebageriet av farmor redan i telefonen. Vid några tillfällen så fick Gullhönan följa med sin farmor och dricka te hemma hos hennes väninnor författarinnorna. Gullhönan följer förväntansfullt med och insuper dofterna hemma hos de främmande damerna. Kamfer och malmedel. Knarriga golvtiljor i långa serveringsgångar och hallar där det låg äkta mattor som var slagna med fastsatta mässingsstänger både på våningens golv och även i entrétrappan i porten . I badrummet doftade det starkt av parfymen 4711. Stora våningar med stora salonger. Väninnor som rökte cigaretter i långa långa guldmunstycken. Mörka skrattande röster.

    En gång var Tyra väldigt uppsluppen och förväntansfull. Nu Gullhönan – nu skall du få se! Tyra tar Gullhönan vid handen och går ett kvarter bort till den stora skolan som ligger där. Läroverket. Östra Real, där är skolgården fylld till brädden av olika transportmedel av det lustigare slaget. Det står fullt med människor hållandes olika skyltar i sina händer. På skyltarna är det allt som oftast förstorade bilder av små barn? Gullhönan undrar vad som komma skall? Efter ett slag öppnas fönstren ovanför entréportarna på skolan och en äldre man lutar sig ut och ropar med hög röst: Alla klara! Hela folkhavet på skolgården jublar, nu väller det ut vitmössade ungdomar genom alla portarna på hela skolan. Jublet stiger och eleverna hittar till sina familjer där de mest finurliga hemtransportfordon står uppställda. Familjerna kastar upp sina studenter i luften och hurrar och är glada. En får åka budcykel hem på framflaket och en får ro i den lilla ekan som är fastspänd på släpvagnen efter bilen. Några har flotta bilar smyckade med ballonger och björklöv. Gullhönans ögon är stora som tekoppsfat. Vad spännande! Tyra berättar om flickan som hon känner, som är en av dessa vitmössade idag. Hon är barnbarn till Tyras väninna! Flickan letas upp och gratuleras. Farmor och Gullhönan hänger blommor i långa band om flickans hals! Gullhönan bestämmer sig genast – att h ä r skall hon själv ta sin student (vad nu det betyder egentligen?) det lovar hon farmor. Då kan jag komma på håltimmar till dig och så kan vi dricka te tillsammans om jag har långa luncher. Tyra skrockar förtjust – att det tycker hon absolut! Vad roligt de skall ha då!

    waffle-203024_150Varje Marie Bebådelsedag så har Tyra våffelbjudning. När Gullhönan med sina kära föräldrar ringer på dörren hos Tyra – så kommer hon utfarande alldeles rödblommig med sockerkorn över hela sig och det lockiga håret är på ända. När sällskapet går in i lägenheten så ligger det ett lätt våffelmoln över allt. Varje steg på golvet knastrar av socker. På massor med små hyllor med smörpapper ligger nygräddade våfflor och luftar sig torra och krispiga. I Tyras lilla lägenhet är det fullt med våfflor och tillbehör – överallt. Men Gullhönan kommer för alltid att minnas detta. Det är jätteroligt och mysigt att komma till Tyra så här. Jättemysigt!
    Åren går. Tyra pensionerar sig från Antikvariatet. Hon anmäler sig till Skansens guideskvader. Snart sitter hon där iklädd tjusig folkdräkt i Oktorpsstugan och berättar ut ur sin stora rikedom, sina gedigna kunskaper om denna gårds historia och bruk.
    Gullhönan kommer ibland på besök och träffar sin farmor där och Gullhönan ser att det verkligen är ”rätt man på rätt plats” och att Tyra fullkomligen strålar.

    Senare – så skall jag skaffa mig en bulldog, en fransk bulldog – Gullhönan, berättar Tyra. Då får du komma och gå ut med den ibland. Jaaa säger Gullhönan det vill jag väldigt gärna! Vad roligt det kommer att bli! Ett år senare så avlider Tyra ganska hastigt i sviterna efter en aggressiv cancer i njurarna. Gullhönan sörjer sin farmor djupt. Hon är saknad. Gullhönan skall skonas från den smärtan som en begravning troligen innebär. Så tänker Gullhönans föräldrar ömt skyddande. Gullhönan tänker fortfarande ofta på hur gärna hon skulle ha velat närvara. På sin farmors begravning. Sin fantastiska farmor. Som klarade sig så pass bra socialt med den ”skammen” som det ändå bestod i den tiden, att som ogift föda fram ett oäkta barn. Att dessutom bli övergiven – mitt under sin graviditet. Som så bra uppfostrade sin son till en god människa och en arbetsam rättskaffens fin medborgare, make och pappa. Som hade styrkan att vidmakthålla och utveckla sitt arbetsliv. Med de förutsättningarna som fanns då, ekonomiskt. Som levde i sin dröm, med sina älskade böcker och bilder. Som vidmakthöll sitt vänskapsnät med starka kvinnosakskvinnor som agiterade och skrev artiklar, böcker och som bidrog till den förändringen för kvinnor som vi till en viss del nu njuter frukterna av. I våra tider. Fast vi nu har siktet ställt ytterligare framåt. Gullhönan hedrade dock sin farmor och svek inte idealen. Hon gick senare på Östra Real och tog studenten där. Blev själv hämtad med skylt och blommor runt halsen.

    Det är jag – som är den som är Gullhönan på riktigt i berättelsen ovan om min älskade farmor – och det jag tar med mig i mitt arbete såsom begravningsentreprenör och borgerlig officiant – det är att försäkra mig om att alla – stora som små – får chans att deltaga i begravningen. Alla efter sina egna förutsättningar. I denna sista hedrande sammankomst/avsked och uppställning för den avlidne. Den sista ”festen”. Om någon uttrycker tvivel om det, så gör jag plats för att samtala kring detta extra noga och Sommar Kerstin 3respektfullt. För jag vet, av egen erfarenhet, hur det sedan kan komma att kännas i vuxen ålder, att försöka förstå att jag inte fick vara med. Låt vara att jag även som vuxen kan förstå att det var av föräldrarnas goda omtanke. Men ändå? Jag hade ju kunnat ritat en teckning och skickat med åtminstone. Eller skrivit ett brev till farmor. Ett avskedsbrev. Eller skickat med ett foto. Av oss tillsammans. Så jag hade fått känna att jag deltog, efter mina förutsättningar.

    Kerstin Ålander/Görasdotter

    Tack Kerstin för en härlig historiebeskrivning av en tid att minnas och att få följa den fantastiska kvinna Tyra var. 
    Kerstin är en trogen Sommarbloggare, här finner du hennes tidigare texter.

    Inlägg taggade med ,

21 svar

  1. Liv skriver:

    Jag blev andlös och hamnade i en annan tid och någon annans liv. Vilken fängslande historia och så vackert beskrivet med så mycket kärlek och dessutom avslutade du med att knyta ihop påsen med hur du använder det i ditt arbete och hur viktigt det är att barnen får delta på sin nivå. STORT tack för att du delat detta och att Tyra fick synas genom dig.
    Kramen från Liv

    • Kerstin Ålander skriver:

      Åh så glad jag blev av din kommentar. Tusen tack!

      Åh så glad jag blev att jag med min berättelse fick möjlighet att ge röst åt det lilla barnet.

      Kerstin

      • Liv skriver:

        Glömde säga att i ett parallellt liv om min mamma inte flyttat ifrån Gällivare när jag var liten så kanske jag också hade arbetat på begravningsbyrå.

        Min morfar (och hans föräldrar) ägde nämligen en färghandel och en begravningsbyrå som låg vägg i vägg. När jag var liten så var båda mina lekplatser, jag tassade omkring bland kistorna nere i källaren när det inte var några besökare där och klättrade sen i tapethyllorna och satt och blickade ut över butiken. För mig kanske därmed en begravningsbyrå har en form av trygghet även om det är människor med sorg som man möter.

        För övrigt körde min gammelfarfar som en biltjuv med likbilen så alla fick väja när han kom (han var väl i stort sett självlärd bakom ratten) men det är en annan historia. Historien om en oäkting som vid 14 års ålder har egentryckta visitkort och har bestämt sig att ändra sitt öde. Kanske ska jag nedteckna den nångång precis som du gjorde. Blev inspirerad av din berättelse på så vis och alla människoöden vi möter i någon form.

        Liv

        • Kerstin Görasdotter skriver:

          Underbar snabbkik in i din historia. Jag tror den står på kö för att komma ut va? 🙂

          • Liv skriver:

            Den gör nog det, ska på skrivarkurs nästa vecka med tema novellskrivning. Tar med mig tanken och kanske nedtecknar delar av det i en novell 🙂

          • Kerstin Görasdotter skriver:

            Jaaa gört! Glöm inte att skicka mig den sedan! <3

  2. Wolfie skriver:

    Thanks for sharing your wonderful story!
    Wolfie

  3. […] Kerstin Ålander/Görasdotter Min goda vän genom affärsnätverkandet på BNI Diplomat är begravningsentreprenören som var det naturliga valet när min pappa gick bort för drygt två år sedan. Lika humoristisk som där och närvarande när den allvarliga stunden kommer. Kerstin är en kär och återkommande Sommarbloggare. […]

    • Kerstin Ålander skriver:

      Tack allra käraste Inger.
      Du som var den första och den kloka personen, som fick mig att förstå att den personen som var viktigast för mig, huvudpersonen i mitt liv, var JAG själv!
      Före dess hade jag bara arbetat på med näsan i fårorna, praktiskt taget. 😉

      Det var en ära att få medverka vid er familjs stora stund.
      Tack.

      Kerstin

      • inger skriver:

        Kära Kerstin!
        Det gör mig glad att höra att mitt Jag-budskap landade så gott hos dig 😀
        Tacksamhet åt båda håll är dubbel tacksamhet <3
        Kram

  4. Pia Gustafsson Westerman skriver:

    Tack för en härlig berättelse och för det viktiga jobb du gör för att låta barnen delta vid begravningar!
    Pia

  5. Ett varmt och innerligt tack för att jag fick ta del av din historia. Vilken tidsresa jag fick göra, enda fram till idag och att bli påmind om vikten av att få vara med, trots att man bara är ett litet barn. Jag är själv ”förskonad” ganska mycket från begravningar och är glad att min son fick ta farväl av sin morfar…

    Tack för en fin och nära historia om livet!:)

  6. Ingmarie skriver:

    OJ, Kerstin! Vilken berättelse! Jag har träffat din farmor ett par gånger och minns henne som en vänlig person. Din pappa, däremot, var min absoluta favorit!!! Henry och jag hade samma humor och hade hur roligt tillsammans som helst! : )Jag saknar honom fortfarande och minns honom med stor glädje. 🙂 Det som slår mig när jag läser din berättelse är hur litet jag kände min egen farmor. Det är inte så mycket jag minns av henne eftersom jag tyvärr tappade kontakten med henne när min pappa hastigt dog när jag var sex år. Det borde ha varit tvärtom! Vi skulle ha kommit varandra nära i vår kärlek till hennes son/min pappa! Jag är ju själv farmor och tycker det skulle vara katastrof om jag tappade närheten till mina barnbarn.
    Kram från
    Ingmarie

    • Ingmarie skriver:

      Glömde berätta att JAG förstås inte fick vara med på min pappas begravning i Solna kyrka 1952. Däremot fick jag varje söndag gå hand i hand med min mamma, som var iklädd långa svarta slöjor, till hans grav på Solna kyrkogård. Numera åker jag gärna dit för att prata litet med dem, för mamma finns också där numera. När jag står där och talar tyst i mitt huvud med dem tänker jag samtidigt: ”Äsch, ni vet ju redan allt det där.” De enda gångerna jag säger något högt är: Grattis på födelsedagen!!

    • Kerstin Görasdotter skriver:

      Kram Mimmi!

  7. Stefan Wilhelm skriver:

    Vad roligt att du delade med dig av din fina historia, Kerstin! Tyra blir väldigt levande för en när du beskriver hennes liv och hur hon resonerade. När hon – som så otroligt många andra kvinnor i alla tider – litade på den man som hon trodde verkligen älskade henne. Och hur hon sedan växte när hon förstod att hon var tvungen att själv styra över sitt liv. Du har verkligen beskrivit feminismen. Det kunde vara min mormors historia.

    Mycket välskrivet och genomtänkt och skön rytm i berättandet. Men som alltid i litteraturen är det mer intressant med motgångar och kamp än med framgångar och vardagslycka.

    kram, Stefan

    • Kerstin Görasdotter skriver:

      Tack fina Stefan för din kommentar, din förståelse och ditt upplyftande av min historia till feminism!
      Extra stort – när du själv är författare ”på riktigt”! Jag skall beställa din senaste bok ”En doft av storstad”, såg den fanns på AdLibris! Coolt! <3

      Kram
      Kerstin

  8. Eva Burman skriver:

    Tack Kerstin/Gullhönan!
    Jag känner kärlek, ja faktiskt då du besk
    river din älskade farmor. Tyra vilken kvinna och vilken fin familj som alla stöttade henne och din pappa i livet. Alla som kommer till din byrå får möta en kvinna/ person och företagare som möter dem med exakt vad de behöver. Tack för att du tog mig igenom Stockholms historiska vingslag och jag har lärt mig mera nu om vår vackra huvudstad, tacka vare Tyra och dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *