• Framgång. Vad är det egentligen?

     

    Lisa Carpevi är en nyfiken förälder, lärare, journalist, författare och entreprenör som gärna fotograferar, vardagsförenklar och klimatkompenserar. I dagarna lanserar Lisa och fjorton andra föräldrar en matblogg för vardagsmat och senare i höst presenteras ett läromedel för att upptäcka närmiljön. Läs gärna mer av och om henne på lisacarpevi.se

     

     

    Framgång.
    Jag smakar på ordet. Funderar. Skriver ner det och läser högt.
    – Framgång.
    Vad är det egentligen?
    Synonymen ”att lyckas” dyker upp i mina tankar.
    Men att lyckas med vad då?
    Hela sommaren har frågan legat och skvalpat i mitt medvetande. Jag har haft mitt gästbloggande hos Framgångsbyrån STHLM i åtanke och verkligen låtit den sjunka in och ändå är jag inte säker på att jag processat färdigt svaret. Trots det kastar jag mig ut med mina tankar.

    En gång i tiden samlade jag på meriter att sätta i en pärm. Det var en slags framgång i byrålådan som kunde skickas med som bilaga vid jobbansökningar och kanske bli avgörande i valet mellan mig och en like. Som om en kurs i maskinskrivning eller det ideella engagemanget i golfklubben skulle sätta mig på piedestal.

     Hur som helst så kom och gick jobben, men den där känslan av tillfredsställelse infann sig aldrig. Tvärtom. Rastlösheten drev mig till  att åka karusell mellan allt jag ville och kunde göra och fick mig att snudda vid begreppet jerka.

    Att vara en sådan som hoppade var inte alltid så kul, även om det fick mig att prova på många roliga och uppskattade arbeten. Mindre roligt var det den dagen en nära anhörig upplyste mig om att den som inte gjort karriär före fyrtio inte kommer att göra någon karriär.
    Kalldusch. Obehagskänslor i magen. Fly, fäkta eller spela död?
    Där satt jag med min treveckorsbebis i famnen, fylld av hela registret av fantastiska och jobbiga blueskänslor och drömmen om ytterligare ett par ungar och fick höra att livet var slut. Typ. Ett förverkligande av tre barn borde innebära att jag var mogen för återkomst på arbetsmarknaden den våren jag nollar igen. 

    Det jag inte visste då var att det var rollen som mamma som skulle vända upp och ner på mitt liv och sätta stopp för kringflackandet. Inte för en dag har jag velat skutta framåt eller bakåt, bara vara i det och göra det bättre. Jag fick tillfredsställelsen och trivseln jag aldrig känt förut. Jag älskar helt enkelt att vara mamma. Dessutom flödar affärsidéer varvat med ideella påhitt ut mitt föräldraskap.

    Som till exempel matbloggen Vardagsmenyn som började som en kul grej för några familjer bland vännerna på Facebook. Ett försök att äta lite bättre och på samma gång dela med sig av sina recept och inköpslistor. Intresset och användandet av bloggen spred sig och från och med i höst bloggar vi under en egen domän och vi har fått en första sponsor som gillar vår idé om vanlig mat för vanliga familjer. Eller som vi säger på skånska: Go mad, möed mad och mad i rättan tid.

    Att blogga är kul och äran att få driva projektet framåt är ännu skojigare, men roligast av allt är det som hänt med matkulturen i vår familj. Inte för att jag någonsin kommer att bli en mästerkock eller klara mig utan recept. Jag har inte de ambitionerna heller, men jag vill gärna skicka med barnen en öppenhet för nya maträtter, en varierad kost och miljö- och hälsoaspekterna. Och det bästa betyget på det fick jag på försommaren då sex- och fyraåringen skulle på fem dagars dagläger och bära med sig egen matsäck. Då valde de omsorgsfullt fem olika rätter. För ett år sedan hade de garanterat önskat pannkakor varendaste dag. Jag känner mig stolt och nöjd med att vi tagit oss ur falukorvs- och köttbullsträsket även om det så klart händer att vi gör återbesök. Deras nyfikenhet på mat sprider sig även till vår ettåring som gärna smakar på allt. Han kan sitta med ett russin i pincettgrepp i flera minuter och smaka, lukta, titta och gissningsvis njuta av upplevelsen.

    Jag har lärt mig att man till och med kan lyssna på ett russin och insett att varje sådant är unikt om man tar sig tid att stanna upp i nuet istället för att springa på. Och kanske är det just närvaroövningarna som fått mig att växa som mamma och bli den jag är även utanför föräldraskapet. Det som kallas för mindfullness är en del av min vardag och något jag försöker leva och lära.

    I höst är jag till hälften mamma och till hälften yrkeskvinnan som ska lansera ett purfärskt läromedel på Skolforum på Stockholmsmässan. I dagarna påbörjas formgivningen av det nya Uppdragsklubben och förhoppningsvis tar vi alla Sveriges kommuner med storm när vi slår upp portarna till vårt klubbhus i oktober. Titta gärna in och se vad vi håller på med!

    Om jag ändå hade vetat det jag vet nu när jag satt där med oron för framtiden och bebisen i famn för sex år sedan; att min framtida kollega och kompanjon fanns att möta i föräldragruppen och att bonussonen skulle ställa så många bra frågor om sin närmiljö att jag  kände mig tvungen att bygga ett företag kring dem. Då skulle jag insett att jag inte hade kunnat göra min karriär innan jag hittat var och med vem jag hörde hemma. Dessutom hann jag ju med ganska mycket under tiden som jag byggde familj och skaffade alla ungarna jag drömde om.

    Viljan att skaffa en snygg titel och att tillskansa sig en stämpel som framgångsrik blir alltmer en bråkdel av det som är viktigt i livet när rollen som mamma tar mig till nya utmaningar. Nu gäller det att hushålla med tiden och försöka närma sig en känsla av att räcka till på alla håll. Det är ingen lätt uppgift att skapa en harmonisk familj där alla får chans att utvecklas till dem de vill vara, men det är den roligaste uppgift jag någonsin ställts inför.

    Varje kväll ritar jag ett stort hjärta på mina barns ryggar. I det stoppar jag personer som betyder mycket för dem, saker som gör dem trygga och glada, känslor i regnbågens alla färger och attribut som förhoppningsvis får dem att växa som människor. Sist fyller jag hjärtat med kärlek som barnet får omslutas av och ta med sig in i sömnen. Det har blivit en kvällsritual som inte får glömmas bort oavsett när eller var vi är vid sängdags och ett bra sätt att bekräfta och ge egentid till var och en av dem.
    Lugn. Kärlek. Glädje. Lycka. Stolthet.
    Det finns hur många ord som helst som beskriver mina känlsor. Jag är nöjd när jag lyckas leva och utvecklas här och nu och ibland får jag nypa mig i armen för att vara säker på att allt det fina verkligen är mitt. Det är   med tillförsikt jag ser fram emot att möta framtiden.

    Tack Lisa för din berättelse fylld av insikter och kärlek!
    Inger 

     

9 svar

  1. Siw skriver:

    Tack Lisa för härliga tankar. Det vi själva som bestämmer vad framgång betyder. Härligt med att höra om barns som vågar äta annorlunda och den mysiga kvällsritualen.

    • Lisa Carpevi skriver:

      Oj, här har jag alldeles missat att titta in. Tack för din kommentar på mitt blogginlägg i somras. Ja, det är kul med ungar som äter det mesta. Problemet är att det inte längre äter makaroner och köttbullar … Ibland vore det förstås bra att ta till som en snabb lösning ..

  2. Kerstin Ålander Görasdotter skriver:

    TACK för din fina berättelse. Din cermoni kring läggningen av dina barn och ritandet av var och ens hjärta, berörde i djupet av mitt hjärta. <3

    • Lisa Carpevi skriver:

      Hej Kerstin. Här har jag helt missat att titta in och kommentera. Tack för dina värmande ord om mitt blogginlägg. Härligt att jag kan beröra med vår fina läggningsprocedur. Den är det mysigaste vi har på hela dagen. Varma hälsningar Lisa

  3. Palle Lilja skriver:

    Tack för en fin och tankvärd berättelse.
    Kul att höra om folk som vågar vara sig själva och finner sin trygghet i det – det är framgång.

    • Lisa Carpevi skriver:

      Hej Palle
      Jag har alldeles missat att det fanns kommentarer här på Framgångsbyråns sida. Vad roligt att du ser på framgång som jag. Det måste ju vara ett ytterst subjektivt begrepp att nå sin egen karriär och inte vad omvärlden sätter upp för ramar och regler. Ha en fin sommar! /Lisa

  4. […] processat färdigt svaret. Trots det kastar jag mig ut med mina tankar. Läs gärna mer på : http://framgangsbyran.se/2012/08/16/framgang-vad-ar-det-egentligen/ Share this:TwitterFacebookGillaGillaBe the first to like this. Filed under Uncategorized | […]

  5. […] processat färdigt svaret. Trots det kastar jag mig ut med mina tankar. Läs gärna mer på : http://framgangsbyran.se/2012/08/16/framgang-vad-ar-det-egentligen/ Share this:TwitterFacebookGillaGillaBe the first to like this. Filed under Uncategorized | […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *