• Är jag ingen utan ett ”personligt varumärke”?

     

    Johanna Westberg är en blandning av ambitiös, välutbildad ung kvinna och en obotlig resenär, loppisfyndare och totalt obrydd om värdsliga prylar. Hon är också en väldigt stolt moster och har så många kusiner och  mostrar att man kan tro hon hittar på. De kommer från Ammarnäs, byn där vägen börjar. Vi hittar henne på a Lady & a Tramp.

    När jag fick frågan om sommarbloggare tackade jag glatt ja, eftersom det är en ära att få skriva hos FramgångsbyrånSTHLM som jag ofta har som min egen coach. Sen kom funderingarna vad jag skulle vilja skriva om. Framgång? Jag?
    Efter funderingar och bollande med Inger som driver Framgångsbyrån, känns det helt rätt att dela mina tankar om ett ämne, kanske det ämne, där jag personligen har mest nytta av Ingers klokskap.

    Kärt barn har många namn, och det jag syftar på är vårt nya CV, livsryggsäcken, fasaden, imagen – ”Det personliga varumärket”.
    Tidigare generationer skulle nog ha ställt sig först frågande för att sedan när de insåg vad som åsyftades skratta och säga ”Du menar rykte?”

    Jag gillar Framgångsbyrån STHLMs sunda syn på och förmedling av personligt varumärke”Personligt varumärke är inget annat än du själv i din unika förpackning”. I grund och botten är, eller åtminstone var, det till för egna företagare.

    NE definierar varumärke med:
    va`rumärke subst. ~t ~n
    ORDLED: varu–märk-et
    • lagligen skyddat namn eller kännetecken på viss (typ av) vara från viss tillverkare e.d. {?firmamärke}: varumärkesregistrering; ett välkänt ~ HIST.: sedan 1884 varumärke är det som kännetecknar ett företag, en organisation, en vara eller en tjänst. Dels är det den bild eller uppfattning som omgivningen har av dessa. Dels är det ett fysiskt kännetecken som skiljer ett företags varor och tjänster från andra. Bilden av exempelvis ett företag bygger på hur kunder och andra uppfattar företaget och dess produkter. Det bygger även på hur anställda uppträder, på marknadsföring med mera. Denna typ av varumärke kallas på engelska för brand.

    Personligt varumärke finns inte med i nationalencyklopedin, inte ens på allas vårt wikipedia. Kanske är det för att det är lite svårdefinierat, eller finns så många åsikter om det ännu. Som definitionen på varumärke i sig, så fungerar också språk och ord, att ”ensamrätt till varumärke uppkommer även genom inarbetning”. Så småningom kommer populära låneord också in i SAOL. Kanske kommer så småningom begreppet personligt varumärke definieras tillräckligt enhetligt och inarbetas för att själv varumärkas och bli ett ord som går att slå upp.

    Målgruppen för att skapa ett personligt varumärke är framförallt egenföretagare men nuförtiden finns ju så många så kallade kombinatörer eller slashare också. Och så har vi de bloggare som skriver om sitt intresse, vitt skiljt från sitt yrke. Men även i traditionella jobb, där man är anställd av någon, blir det viktigare och viktigare att inte bara ha ett bra CV på papper.
    Det ska bloggas, du ska ha hemsida, samtidigt som man ska plugga, driva eget och gärna också vara anställd för att få erfarenhet och lite regelbunden lön. Twittra, vara aktiv på facebook, ha LinkedIn och andra nätverk. Det finns en oändlig uppsjö med sociala nätverk av olika slag, och det är en djungel vilka man ska välja som förutom att man ska tycka de är kul, även ska stärka det personliga varumärket.

    Kalla det sociala media, den stora personliga-varumärkes-boomen eller vad som helst, men det får mig att tappa fotfästet. Som om jag inte är någon utan att ha skrivit ner det i en såkallad ”bio” på visst antal tecken någonstans. På en hemsida. Gärna proffsig. Med många besökare.

    Sociala media medför mycket positivt, och jag är den första att sälla mig i ledet till de som är less på de eviga ”men det är viktigt träffa folk i verkligheten också” och ”det är viktigt röra på sig och inte bara sitta framför datorn”. Och att till exempel ha en blogg som får bra rykte och många läsare och därmed skapa ett rykte och då ha skapat ett personligt varumärke som grund, för att sedan kunna testa något nytt, ta ett kliv upp eller åt sidan och skapa nya möjligheter är en väldigt bra och tilltalande tanke.

    Det är ett fantastiskt sätt, och det är ett skönt övertag att kunna få göra det man vill, även om det är att vara radiopratare och konstnär, eller civilingenjör och hudvårdskonsult. Eller pilot och renslaktare för den delen. (ja, jag kan säga namn på alla dessa tre personer). 
    Men det sätter press. Den här stressen att hitta vem man är, och också förpacka det i ett personligt varumärke. Tidigare hade vi några få yrken, man var lärarinna, ingenjör eller kanske handlare. Ännu tidigare hade vi adel, präster, borgare och bönder. Hela tiden vill vi boxa in i fack.
    Tillhör du dem som frågar ”Vad jobbar du med?” bland de första frågorna när du träffar en ny människa? Eller kanske ”har du barn?”. Jag frågar om jobbet, och biter mig i tungan varje gång. Oavsett vilken fråga man själv är intresserad av är det inte säkert att den andra personen vill bli inrutad och stämplad som just det.

    Vad är hobby? Och vad är arbete? Gränserna suddas ut när vi vill tjäna pengar på det vi gör, samtidigt som vi vill ha roligt hela tiden på jobbet. Höga krav? Nja. Vi lever ju bara en gång. Alla har inte samma möjligheter att välja, men just nu känns det som om hela världen ligger öppen för den som vill. Ta för dig bara. You can do it. If you can dream it, you can achieve it.

    Att det numera är väldigt vanligt att syssla med flera olika saker, men frågan är för det första om det är sunt, och för det andra om det är så mycket vanligare nu än tidigare? Min morfar var bonde och kommunalpolitiker, min farmor var mamma och jobbade på televerket. Jag tror vi kommer minnas 2010-talet som en enda lång jakt på titlar och en orgie i självutnämningar. På gott och ont. Och jag hoppas och tror att vi kommer fnissa åt det.

    Jag läser mina egna kommentarer på Ingers tidigare inlägg om personligt varumärke och ser bl.a. att jag ”ska börja fundera på mitt personliga varumärke” och liknande kommentarer. Och så här har jag känt ganska länge. Jag vet inte när det började, och jag vet inte hur det ska sluta men jag kan sätta fingret på när det vände och jag slutade fundera så mycket, och tog en paus. Det är sommaren 2012, och jag har bloggat i över fyra år, haft eget företag som hudvårdskonsult i drygt tre år, tagit examen som civilingenjör i arkitektur och varit anställd som teknikkonsult i ganska precis två år.

    Jag har träffat människor som får mig att fundera på skillnaderna mellan självförtroende och självkänsla, mellan kunskap och kompetens och mellan erfarenhet och erfarenhet.

    En del menar att personligt varumärke framförallt är viktigt för de som säljer kompetens, och inte varor. Jag gör båda delarna och jag är väl medveten om fördelarna med att kunna erbjuda mervärde till kunden och skulle vilja påstå att även om man säljer kompetens så är slutresultatet alltid en vara. En tjänst är också en vara. Det kan vara ett svar, en rapport, ett hus, ett råd eller ett recept från apoteket. Kanske är det till och med ännu viktigare för en försäljare av varor att kunna erbjuda något unikt, en service, som faktiskt konkurrerar med exakt motsvarande eller liknande varor. En tjänst är unik och personbaserad redan från start.

    Det är dock ibland lätt att tro att man ska börja med det personliga varumärket, så kommer allting sen. Det är lätt att ryckas med av till exempel Blondinbella och UnderbaraClara och hoppas att ens egen blogg ska bli stor och framgångsrik. Det finns kloka texter, varav jag fastnat för
    1) Bli expert
    2) Syns på rätt sätt
    3) Jaga efter rätt kunder
    De tre punkterna tycker jag sammanfattar det hela bra och borde lyftas fram mer, det är inget fel alls i att blogga utan att vara expert på något, att bara vara privat på sin facebook och ha ett tiotal vänner, att inte twittra alls, eller ha ett låst instagramkonto. Vilken stil man väljer tycker jag ska vara helt och hållet det man själv trivs i, däremot skadar det inte att ha en ”matchdräkt”, så att man får rätt känsla när det är dags att prestera.

    Huvudsaken tycker jag är att trots alla pekpinnar och uppmaningar som finns om att sociala media är viktigt, att det tar tid men kan också gå väldigt fort (vilket kan få både positiva och negativa effekter), att våga prova, våga känna efter, våga säga nej och våga lita på att du faktiskt bara ska vara den du är. Jag är jag, oavsett om det står snyggt på en grafiskt designad webbsida, på ett examensbevis från universitetet eller på ett  födelseattest för en liten ny människa. Det är inte konstigt att vara både yrkesarbetare, ha drömmar, vara mamma, syster, vän, eldsjäl, ha en diagnos hobbyutövare, motionär, intresserad, det är att vara människa.

    Tack Johanna! Synnerligen bra funderingar kring ditt personliga varumärke. Jag vet att vi kommer fortsätta utforska det här du och jag.
    🙂 Inger

2 svar

  1. a Lady & a Tramp skriver:

    Tack för äran att få skriva!
    Kul se ”i tryck”, och att sen få läsa spännande, kloka kommentarer som jag vet du alltid får på din blogg!
    kram

  2. […] Jag tycker mig ofta höra och läsa om vikten av ett “personligt varumärke”. Vad är det egentligen? Vem behöver det? Är det så viktigt idag, att det inte går leva utan? Gäller det bara företagare? Eller oss bloggare? Jag som både är anställd, bloggar och har eget företag då? Kanske är jag som verkligen borde förpackas. Det här är något jag funderat en del på, och jag har idag äran att få vara sommarbloggare hos Framgångsbyrån STHLM. Att det numera är väldigt vanligt att syssla med flera olika saker, men frågan är för det första om det är sunt, och för det andra om det är så mycket vanligare nu än tidigare? Min morfar var bonde och kommunalpolitiker, min farmor var mamma och jobbade på televerket. Jag tror vi kommer minnas 2010-talet som en enda lång jakt på titlar och en orgie i självutnämningar. På gott och ont. Och jag hoppas och tror att vi kommer fnissa åt det.  Läs hela texten HÄR […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *