• Lever er dröm…

     

    Linda Larsson, snart 40årig Jungfru som kringelkrokat mig från Solna till Italien via Västerbotten, USA, Asien och Sydeuropa i omgångar!  Älskar att ha folk runtomkring mig, vill inte prata i telefon men skriver gärna en rad! Djur gör min dag ljusare, i mitt nästa liv ska jag driva hundadoptionsbyrå (eller blir det kanske i detta liv?)

     

    Det senaste året har så många sagt till mig att jag gör vad ”alla drömmer om” att det ibland känns så! Vad är det då jag gör som får dem att säga det? Jo, för ganska precis 2 år sedan rullade flyttlasset på 70 kubik de 3600 km ner hit till klacken av Italien, närmare bestämt den lilla medeltida staden Oria. Här driver vi nu ett B&B precis som jag drömt om i 20år, alltså lever jag också min egen dröm.

    För att få till den rätta känslan när detta ska skrivas så sjunger Eros Ramazotti på hög volym, kaffekoppen är välfylld och skrivarplatsen väl utvald. Borde ju egentligen inte behöva ”pimpa” min drömvärld, men just idag behöver jag en liten push! I mina nattliga drömmar händer det så mycket galet att jag helt ärligt är glad att leva i det verkliga livet. För nog är det mer verklighet än dröm för det mesta!!! Stämningarna haglar från mäklare som vill ha en del av kakan, vår fina gamla stenmur raseras av en Mozarellaleverantör som tappat kontrollen och den Italienska byråkratin står mig upp i halsen. Galenskap som att; du måste äga ett hus för att få ett huslån, du får inga räkningar för att betala fastighetsskatt, bil & husförsäkringar etc. utan det ska du själv komma ihåg att förnya! Listan kan bli väldigt lång men jag ville bara ge er en snabb inblick i min drömvardag! Här vänds minsta lilla vendetta till en rättssak och vips har man advokat, revisor och notariebesök på schemat, med alltför jämna mellanrum.
    Många av er som drömmer om vår vardag säger:
    – Hur vågar ni? Ni är så modiga!
    Mitt mod har ändrats mycket under mitt liv, olika faser har krävt och frammanat olika typer av mod. När jag var 20år  hoppade jag bungee, 30 fallskärm och vid snart 40 vågar jag inte klättra uppför stegen till mitt eget tak. Ska man våga kasta sig ut och tappa fotfästet måste det göras precis när det känns rätt, annars är ögonblicket förbi och risken stor att man får ångra att man inte gjorde det. För visst heter det att man ångrar bara de saker man aldrig gjorde, eller hur det nu var…

    Min första bekantskap med yoga var på ett splitternytt high-tech gym i Fort Lauderdale. I denna högst o-yogiska miljö lärde jag mig något som följt mig genom många platser i världen: – There are victims and there are creators, choose to be a creator and create something good for yourself every day. Vilket mantra!!! Även om du haft en hemsk dag så se till att ta dig tid för lite ansning av din tomatplanta, vips har du ju skapat förutsättningar för att morgondagen ger dig solvarma tomater! Vi har en hel del sork som tuggar av mina plantor underifrån och två hundar som gärna jagar ödlor genom mina tomatplantor. Men sorkar, ödlor och hundar kommer alltid dyka upp i ditt och mitt liv. Låt oss ej bli offer för dem utan istället planterar vi plantorna i krukor och skyddar plantan med ett nät! Är jag alltid klämkäck och superpositiv? Inte alls!

    Jag har lärt känna mig själv tillräckligt väl för att veta att materiella problem tar jag mig an, ordnar efter bästa förmåga och går vidare. Personliga problem som involverar andra människors handlingar och ställningstaganden kan jag älta i mitt eget huvud tills jag är redo att explodera över min egen enfald. Bara och endast jag lider ju av det! Kanske är det därför jag sitter här nu och du där? Har du vågat satsa mer på det personliga planet medan jag tänker att ett hus i Italien är ju just det, ett hus och inget annat.
    Att göra mitt absolut yttersta för att våra gäster ska trivas och vara nöjda med sin semester är ett typexempel på att från min sida eliminera risken för ett problem av det mer personliga slaget. Att ha en gäst som är missnöjd efter deras tid hos oss vore bland det värsta jag kan tänka mig, att vi har slösat bort deras förtroende att göra deras semester lyckad vore hemskt. När vi fick 9 av 10 möjliga recensionspoäng av en gäst som bokat via en bokningssajt låg jag sömnlös över den där attans poängen! När vi några månader senare fick ett julkort från samma tydligen supernöjda gäst insåg jag att man kanske måsta tillåta sig en 10% felmarginal.

    Förväntningar är farliga! Jag förväntar mig mindre och mindre för att minska risken att bli besviken. Första året förväntade jag mig att varje rumsförfrågan skulle leda till en bokning. Nu blir jag förvånad då det leder till en bokning, det finns ju faktiskt så många andra ställen att resa till i Världen! Jag jobbar dock dagligen på att inte bli ledsen när vänner väljer bort oss för andra resmål, tröstar mig med att de antagligen kommer förr eller senare och då jäklar ska de få se vad de missat! Alltså ett typexempel av den sortens problem som jag tycker är så jobbigt, denna gången med en människa jag har en relation till. Hua! 
    Mitt recept till framgång med dina drömmar, baserat på mitt så kallade ”drömliv”:
    – Våga Nu!
    – Skapa istället för att förvänta dig!
    Ha nu en riktigt underbar sommar hemma i härliga Svedala och var tacksam för den grundtrygghet Sverige ger dig, för utan den hade jag nog inte suttit här i Italien idag!
    Varmt Välkomna till oss i Villa Ottilia,
    Linda
    www.villaottilia.com

    Mille grazie Linda! Jag ser fram emot att komma ner och njuta din dröm!
    Inger 

     

6 svar

  1. Rockstjärnan! skriver:

    Inspireras så av det här inlägget! Att läsa om människor som vägrar ångra allt det dom inte gjorde. Att leva ut sin dröm för man inser att det en dag är för sent.

    Ha en härlig lördag!

    You Rock!

  2. Maria Törnblom skriver:

    Underbart skrivet!
    Vilken inspiration. Önskar er all lycka med Villa Ottilia!

  3. Nina Hallqvist skriver:

    Villa Ottilia är väl värt ett besök!
    Och Lindas nästa dröm kanske skulle vara att bli författare? 😉

  4. Maria Thambert skriver:

    Jag har tänkt på dig många gånger men senaste 5 åren har jag slitit för att driva vårt…ja du vet ju hur det är att gå sin egen väg.. Jag och Mattias ska försöka vila lite mer och inte bara jobba , jobba , sova , äta och jobba igen. Kanske är Italiens klack ett kommande mål – hur går det för er?

    Stor kram och hälsa!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *