• Gör det för din egen skull – om bekräftelse och lyckan att hitta tillbaka

    Anneli Fromell är socialarbetaren som tröttnade, tog tanke till handling och 
    skapade ett holistiskt program för branschen. Bor i Örebro, driver MoveYou, skriver alldeles för långa blogginlägg om hur det är samt älskar livets alla nyanser. 

    Här finner du mera av och med Anneli, Branding spirit & Move You

    Hade arbetat hårt i många år för att nå ett mål, ett mål få förstod sig på men som innebar allt för mig. Bakom målet låg större delen av mitt liv samlat, allt från privata händelser till arbetserfarenheter. Känslan när det klickade var enorm, dagen då alla bitar föll på plats och jag kom i kontakt med en person med samma synsätt som jag och som också var beredd på att satsa. Det ska mycket till för det, det vet alla som bär på en vision. Tajming är allt.
    I två år arbetade jag med att bygga upp och implementera mina idéer. Härliga år, fulla av roliga och lärorika stunder. Men för den som har en vision är målet endast en hållplats på vägen, och till slut började jag känna mig färdig. Klar att lämna över och gå vidare. Jag är sån, tycker inte om att förvalta, när ett projekt är landat vill jag vidare till nästa.
    Så jag avslutade och med flera erfarenheter i bagaget satte jag kurs mot horisonten. Här skulle minsann visas upp hur man arbetar med hälsa och utbildning på ett helt nytt sätt.
    Men det blev inte så. Dagar blev till veckor, veckor till månader, och månader till år. Jag kom ingenstans. Lite som att köra rakt in i en osynlig vägg. Men då jag är envis av naturen lade jag i backen på nytt, växlade upp och började om, bara för att en stund senare hitta mig med ansikte mot samma vägg. Hur jag än vände och vred på det gick det inte.
    Till slut tog utmattningen över och tvingade ner mig i soffan. Och det var då det uttjatade citatet av Albert Einstein dök upp i huvudet, du vet det där som cirkulera runt överallt; ”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different result”. Jag tänkte: Är jag dum eller vad är det jag missar här? Alberts ord gick på högvarv innan det slutligen gick upp för mig.

    Under åren har jag alltid varit noga med att det jag gör ska kännas roligt. Det har varit en förutsättning, glädje över att lära in något nytt samt att få utvecklas vidare. Jämsides med det har tanken varit att varje nytt steg ska vara snäppet över det föregående, allt för att hålla en jämn utvecklingstakt.
    Det har funnits bekräftelse i det, en sund bekräftelse som handlat om att jämföra med tidigare mål och utförda uppdrag. Något som givit inre stolthet över mig själv och det jag åstadkommit. Men någonstans på vägen hade jag tappat den sunda inställningen. Istället för att som tidigare göra saker för min egen skull hade jag börjat rikta blicken utåt och hämta bekräftelse därifrån. Felet står utskriven i texten ovan, att vilja visa andra.

    Uppkrupen i skamhörnet i soffan på grund av mitt eget beteende funderade jag på var det gick fel. När började jag bry mig om att andra ska tycka att det jag gör är bra? Vad är viktigt? Att de jag arbetar för är nöjda eller att omgivningen tycker det är fantastiskt?
    Efter den insikten har det börjat gå åt rätt håll. Jag jobbar nu med en för mig ny målgrupp och lär mig nya saker varje dag. Nästa steg var inte utåt, det var att fortsätta utvecklas, att få fortsätta glädjas och se var min kunskap bäst kommer till rätt.
    Jag sökte godkännande men gjorde det i fel sammanhang, det godkännande jag behöver är den respons som visar sig hos de jag arbetar med. Allt annat är oviktigt.
    Att göra saker för sin egen skull är det mest tillfredsställande jag vet. Att inte behöva yttre bekräftelse, slippa tanken på hur många som gillar det eller inte, eller att ständigt gå omkring och oroa sig för att det inte ska falla i god jord. 
    Om du kommer på dig själv med sådana tankar backa. Gå tillbaka och börja tänka att det du gör är för dig, ditt välbefinnande, din tillfredsställelse och din fortsatta utveckling. Det räcker att tänka det för att trycket ska lätta, det blir också mycket enklare att njuta av framfarten.
    Gör det för dig, inte för någon annan…

    Med Glädje
    Anneli Fromell

    Tack Anneli! Sådant du säger och sådant du skriver berör mig alltid. Även denna gång.
    Inger 

    Inlägg taggade med , ,

3 svar

  1. […] delta som sommarbloggare hos Framgångsbyrån STLM är kanske inte en av dem, men att skriva om en målsättning som övergick i bekräftelse är ett steg i rätt […]

  2. Linda skriver:

    Tack Anneli för en jättebra och intressant artikel du har skrivit.
    Önskar dig från hela mitt hjärta all lycka och framgång i ditt liv. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *