• Dålig stämning

    1375051_693487414012987_7729863_nIdag blev det riktigt dålig stämning under en föreläsning. Våra ämnen på Work for you kan definitivt provocera deltagare. Vi presenterar nya tillvägagångssätt i arbetssökandet. Det vi presenterar i vår metod utmanar vanan och bekvämligheten. En del är hos oss och behöver peppen, boosten, det som skapar hoppet. För att göra det de behöver göra. Söka jobbet. Så metoder är en sak, mental inställning och coachingen att ta sig dit är en. Och i det samspelet är det lätt att någon känner sig utmanad. Vilket är en poäng det med. Att skapa medvetenhet och väcka nya tankar hos människor kan definitivt gå via provokation. Inget mål i sig men händer det så behöver det tas om hand, bemötas. Det är där det skaver, där motståndet finns som utvecklingen kan ske. När tankar ställs upp och ner. När våra vanor utmanas. Det gamla beprövade synsättet, ”Gör man det man alltid gjort får man det man alltid fått”, behöver insupas och göras till en del i metoden.

    Idag gav två deltagare oberoende av varandra och en i taget uttryck för, 1. jag tänker minsann inte ringa spontant till ett företag och boka ett möte! Jag behöver vara på rätt humör för det. Och 2. Jag har redan provat allt det där och alla arbetsgivare är jätteotrevliga och vem ska lära dem hur de ska ta emot oss?

    På fråga 1. svarar vi, om man har råd att vänta på en dag med rätt humör. Eller kan man lära sig att ta befälet över det där humöret och bestämma själv vilket humör man vill vara på?
    På fråga 2. ja vem ska lära dem det? Du, jag och alla. Genom att tro på samspelet, att marknaden är fri både för säljare och köpare, arbetsgivare och arbetstagare. Den arbetsgivare, det företag eller den organisation som svarar dig otrevligt när du trevligt bemöter dem, berättar att du gillar det de gör och gärna skulle vara en del av det, då är det dem som är fel ute. Helt fel ute. Kan du påverka det? Ja genom att vi fortsätter att vara trevliga själva och köra vidare. De trevliga kommer uppväga de andra. Och här hjälper vi till att orka. Att hålla hoppet levande, orken intakt och fortsätta gå framåt. Vad har du annars för val? Inget annat sätt är bättre.

    Hopp hänger ibland på en väldigt skör tråd. Och andra i samma rum kan raskt åka med i den rutschkana som pessimism erbjuder. Så där står jag mitt i denna församling. Vill inte tysta eller förbjuda att vi pratar om det som är motigt. Samtidigt ser jag hur flera av de andra deltagarna som kände att det här var en utmanande uppgift de fått börjar glida iväg i uppmärksamhet och klockan går, deras tid att sticka ut på ett uppdrag de fått av mig.

    Samtalet fortsatte och  de gick iväg med uppgiften. Jag sitter kvar med tankarna om vad som blir mest rätt och minst fel nästa gång. Hur får jag dem med mig på bästa sätt? Det här är min gren. Det här är en av mina styrkor. Och det känns. Att kraft behövs.

    Men nu är det tankestopp för dagen.

    43 av #blogg100

    Inger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *