• Fakta eller antagande?

    Jag hade ju såklart hört det förr. Det är ju vanliga ord. Den här gången sattes de i ett tydligt begreppssammanhang. IMG_2400Nyttan med att se dess skillnader i förhållande till mig själv, i förhållande till min omvärld. Denna gång fastnade det, och har varit en av alla de delar jag har behållit i min låda av kompassverktyg. Ja, de jag använder för att ta ut riktning eller för att hålla min riktning. Orden är enkla och välbekanta för alla. Fakta eller antagande. Jag använder dem i situationer jag vill återberätta, jag använder dem i situationer någon annan återberättar,  jag använder dem när mina känslor mixas upp med mina tankar. Som två enkla spalter i huvudet, Vad är fakta Inger? Vad är dina antaganden, även att se som gissningar? När jag använder dem ihop med andra gör jag samma sak, frågar; Så vad i det du berättar är fakta? Vad vet du är sant? Då kan historien plötsligt ta andra turer. Det visar sig att berättaren har mixat hela situationen med fakta och antaganden. Då får man bena ut det, man får följa antaganden och fakta som snoddarna i ett ihoptrasslat headset. Snårigt och klurigt kan det vara, beroende på berättarens vana att just mixa det ena med det andra. Och givetvis mått av fantasi.

    Vad är nyttan med det här då?
    För mig är det givet att jag hellre vet hur det ligger till på riktigt, det är nämligen oftast mindre vansinnigt än det som en fantasieggad hjärna kan hitta på. Vi slipper lägga tid och energi på att spekulera kring hur något kanske är. Det kan räcka med en fråga, ett samtal till någon för att få klarhet i hur det verkligen ligger till.

    Jag är van att fråga, vara nyfiken och uppfattas som intresserad. Det är den stora delen i mitt jobb så där använder jag det flitigt. Jag tycker också om att lära känna mina medmänniskor, mina vänner, min familj – min krets. Jag vill att de ska veta att jag inte tar dem för givna, att deras utveckling ligger mig varmt om hjärtat. Om jag frågar vad de tycker, önskar vill eller menade så har de möjligheten att berätta just det.

    Sen kan det naturligtvis vara min egen bekvämlighet. Jag gillar inte att göra bort mig stort, gillar inte att ha fel, gillar inte att klampa på med burdusa antaganden, basunera ut andras idioti för att sedan stå med brallorna nere och alla säger att så var det inte alls. Tänk om du bara hade frågat. Tagit reda på fakta. Då hade den här situationen inte behövt uppstå. Jag har i och för sig inte upplevt det, men den fantasin kan jag lätt spela upp i huvudet och känna hur obekvämt det är.

    Att anta om andra.
    Det är ju att gissa. Planerar du en överraskning, en present klart du ska våga anta att personen blir glad och gillar din omtanke. Men om du ofta gör antaganden om någon i din närhet och den inte uppskattar det, börja fråga. Vad gillar du, vad vill du?

    Givetvis handlar detta om att jag tycker vi ska kommunicera mera med varandra. Att vi ska vara nyfikna och vilja veta. Vi utvecklas och det som var det vi visste om någon för ett år sedan kan ha förändrats.

    Snart är det jul. Antagandenas stora högtid. Gör dig och de dina en tjänst och fråga om hur traditionen ska se ut i år. Låt dina kära få vara fria i sina önskningar hur de önskar att julen ska se ut. Det sägs att det bästa stället att öva sin personliga tillväxt på är att återvända hem. Till dem som känt oss längst. Som har flest antaganden om oss.

    Ta hand om Dig!

    Inger

Ett svar

  1. […] 2015 har bara ett par veckor kvar att erbjuda oss. Hur har ditt år varit? Eller precis just nu ser du bara precis just nu. Eller fram till den 24.e. Tankar, känslor och inställning kring julen och årets avslut är lika många som det finns människor. Kan vara bra att tänka på när vi kör på i samma gamla julspår eller förutsätter att vi gör det vi vill för att vi bör och tror det förväntas av oss. Om dessa funderingar, det där att faktiskt fråga, har vi skrivit om i år. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *