• Att vara en bonus

    joh074_WEBB

    Johanna, Johanna. Den allra bästa Johanna. Nilsson. Hon berör varenda kotte som träffar henne. Hon har en sagolik närvaro. Hon är klurig och klok, vacker inifrån och ut. Vi delade dryga halvåret på en gemensam arbetsplats för sisådär ett år sedan. Vi behöll varandra när vi klev ut därifrån. Det är jag glad för.

     

    Plast, styv, extra eller låtsas. Ett gäng varianter av vad en sådan som jag brukar kallas. Själv föredrar jag bonus. Jag ryser av tanken på att vara på låtsas eller gjord av plast. Det är verkligen inte min grej.

    Johanna heter jag och är bonusmamma. För fem år sedan träffade jag min sambos grabbar för första gången, de var då 5 och 8 år. För tre år sedan flyttade jag in hos dem och deras pappa och för ett drygt år sedan flyttade vi till vårt alldeles egna hem. Ja, tillsammans med deras pappa också såklart. De bor hälften av tiden hos oss och den andra hälften hos sin mamma.

    Jag har funderat över att få berätta om det här med att vara bonusmamma. Och när chansen kom att återigen få vara med i Inger Erikssons och Framgångsbyråns genuina Sommarbloggarna så kände jag att jag inte kunde få ett bättre och tryggare sammanhang att dela med mig i. Här kommer min berättelse om pirrande glädje, obekväm oduglighet och vikten av att boosta mig själv med allt jag gör som är bra.

    Fem år. Så lång tid beskriver familjeterapeuten Jesper Juul att det är bra att räkna med för att hitta nya former för en bonusfamilj. När jag läste det i hans bok om bonusföräldrar alldeles precis när jag och grabbarna hade börjat lära känna varandra tänkte jag att oj, det där låter väldigt överdrivet. Men jag och vi har behövt de där fem åren Jesper Juul pratade om.

    Att vara bonusmamma är utan tvekan det mest utmanande jag gett mig in i. Det har varit berikande och samtidigt tufft. Förbaskat jobbigt. Och väldigt underbart. När det har känts svårt och frustrerande har det hjälp mycket att prata. Min sambo är guld värd och mina vänner betyder oerhört mycket för mig. Jag har också försökt påminna mig extra mycket då om allt jag faktiskt bidrar med. Att rabbla upp allt som jag gör bra är världens bästa och enklaste knep för att må bättre och ta nya tag. Och det gäller ju oavsett när, hur, var och varför det känns jobbigt i livet.

    Från dag 1 har jag getts utrymme och försökt vara med och ta plats. Jag har provat, vågat och testat. Ibland meIMG_4001d gott resultat och ibland har det blivit rätt och slätt pannkaka. Som när jag insisterat på att benhårt fortsätta hålla mig till det jag några dagar tidigare tyckte var 100% rätt beslut. Även om förutsättningarna blivit annorlunda. Som när planeringen för dagen ändrats och jag blivit stressad och inte kunnat tänka en endaste tanke klart. Och blev skitsur och omöjlig att prata med. Eller som när jag frustrerat sagt till på skarpen det första jag gjorde på morgonen, innan jag ens sagt god morgon. Det blev verkligen ingen bra start på dagen.

    Min sambo har varit fantastisk och gett mig stort utrymme och samtidigt funnits nära intill. Han har gjort det han kunnat för att hjälpa till när det känts svårt. Jag undrar om han förstår hur mycket han betyder för mig. Han har ett stort tålamod och en makalös förmåga att känna in och låta mig hitta egna sätt hantera de situationer som varit svåra. Det har inte varit enkelt. Men jag har varit envis. Och har som tur är en stor nyfikenhet kring det här med relationer, att förstå varandra och att växa tillsammans.

    Jag har från första början blivit varmt välkomnad av barnens mamma. Hon har gett mig mer plats i den nya familjen än jag någonsin hade kunnat ana. Även om det varma bemötandet funnits har det ibland varit ovant och klurigt att sambons ex-fru finns med i delar av vardagen. Jag önskar inte att någon ska behöva känna svartsjuka eller utanförskap men min erfarenhet är att det lite kommer på köpet i en bonusfamilj. Mer eller mindre. Och det behöver inte vara helt fel eller enbart dåligt. Det bästa med svartsjukan för mig är att möjligheten att lära känna mig själv på djupet ges plats. Att förstå vad det är som känns svårt. Varför. Och vad jag själv kan göra för att välja det mående jag vill vara i. Det är jag tacksam över att ha fått gott om möjlighet att utforska. Det har stärkt mig.

    Jag tänker ofta på hur mycket mina erfarenheter från arbetslivet hjälpt mig när det känts klurigt eller tufft hemma. Jag är ju inte bara bonusmamma utan även beteendevetare och professionell coach. Och det ligger mig vaIMG_4004rmt om hjärtat att tillsammans försöka ta det som uttrycks i ord på allvar likväl som det som döljs bakom orden. Att möta grabbarna där de själva är och inte där jag vill att de ska vara. Jag har även jobbat med processer och projektledning, så planering och samordning är bland det bästa jag vet. Att stämma av och hitta sätt för oss alla att vilja och välja att ta ansvar i familjen – det är hur kul som helst och det har jag haft stor glädje av hemma.

    En återkommande stund hos oss där just planering ingår är familjerådet. En numera naturlig och självklar del i början av veckan där vi pratar om läxor, gympadagar, träningstider och önskemål kring mat och helgaktiviteter. De yngre tar sig ibland an pennan och ordförandeskapet på sitt alldeles egna fantastiska sätt. Det är jag som introducerat familjerådsidén och det är jag som pushat för att vi ska hålla igång den stunden, vecka efter vecka. Jag märker att det gör skillnad. Att det jag envist pushar för har betydelse. Familjerådet har blivit en viktig stund att vara tillsammans och bubbla om livet. Jag tror att den återkommande stunden och positiva känslan sprider sig till andra stunder också. Att den där stunden där alla får göra sig hörda kan bidra till att vi låter alla få vara med även annars när vi behöver prata och förstå känslor, tankar och ibland helt enkelt bestämma oss.

    De djupa känslodalarna hos mig har blivit färre med åren. Men ibland har det varit tufft. Riktigt tufft. Jag har gråtit en hel del. Och mitt i gråten har den där allra värsta känslan av alla ibland krupit in i mig. Känslan av att vara på låtsas eller gjord av plast. Att jag inte är på riktigt. Oduglig. Dålig. IMG_4008

    – Om jag vore deras riktiga mamma skulle det aldrig kännas så här jobbigt, då skulle det inte bli såhär, brukade jag snörvla fram till min sambo när det kändes som allra svårast komma överens med grabbarna.

    Då blev han tyst en stund. Sedan log han. Sådär vackert att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen för att han var så fin. Han väntade en stund, lät mig snörvla färdigt och lugna ned gråten lite.

    – Vet du vad Johanna. Jag märker att du är ledsen och att det känns blä just nu. Men. Det är faktiskt riktigt jädra tufft att vara förälder även för mig och oss ibland. Jag tror inte att du skulle slippa den känslan oavsett vad för slags förälder du skulle vara. Sorry, men så är det. Det handlar inte bara om att du är bonusmamma. Det är tufft att vara förälder oavsett.

    Med ens insåg jag hur rätt han hade. Det hade varit så lätt att försköna hur det skulle vara att vara biologisk förälder och tro att jag som bonusmamma var oviktig och oduglig. Tänk vad mycket enklare det kan kännas att bära på det som är svårt när jag vet att jag inte är ensam. Och ibland är det så skönt att någon säger åt mig på allvar när jag drar iväg i mina fantasier och tror att allt som händer beror på att jag är en dålig och oduglig bonusmamma.

    Nu har det gått fem år sedan jag och grabbarna träffades för allra första gången. Och jag kan inte annat än att hålla med Jesper Juul. Det tar tid. Måste få ta tid. För mig har det tagit fem år att hitta min plats. Tålamodet IMG_4005tryter fortfarande ibland men det märks inte lika bryskt och känslan stannar inte kvar lika länge. Kvarglömda äppelskruttar, blöta handdukar på badrumsgolvet och obäddade sängar är små utmaningar i vardagen men som ändå ibland kan få mig helt ur gängorna. Men numera går det mycket snabbare att hitta tillbaka igen och jag blir inte lika frustrerad när jag väl hamnar snett. Och det bästa av allt. Känslan av att vara på låtsas eller att inte duga finns inte längre.

    Att vara bonusmamma är svindlande vackert och stundtals svårt. Att ibland vara en självklar extravuxen som grabbarna lutar sig mot. Och ibland känna att jag inte räknas alls. Jag hoppas få möjligheten att någon gång framöver få stötta andra, genom kurser, andra bonusföräldrar som försöker hitta sitt sätt och sin plats i familjen. I höst ska jag gå en utbildning för att bli ledare i en kurs som kallas för PREP – friskvård för par. Det ska bli så spännande.

    Precis just nu när jag skriver de här raderna sitter jag på mitt absoluta favoritcafé, Tant Anki & fröken Sara i IMG_4002Sundsvall. Jag njuter av en kopp té och en hembakt hallongrotta. Grabbarna skejtar på andra sidan stan och sambon bygger altan. Alla gör det de tycker om. Livet är gott.

    En härlig fortsättning på sommaren önskar jag dig. Och om du vill läsa mer om mig och det jag funderar på så är du varmt välkommen att göra det på min blogg som finns på www.mydreamsandcookies.blogspot.com
    joh086_WEBB

    Varma kramar från mig,
    Johanna

    Bilderna kommer från Kreativ Insikt och Johanna har fått lov att använda dem i texten. Det tackar vi varmt för! Tack Johanna för en inblick i din vardag, viktiga tankar och känslor förmedlade om att vara bonusmamma <3

    Du är en stjärna!

    Vill du läsa Johannas sommarblogg från förra sommaren hittar du den här.
    Inläst som höstpod hittar du här.

    Inger

    Inlägg taggade med ,

3 svar

  1. Liv skriver:

    Johanna, underbara Johanna. Ingen kan som du sätta tankar på pränt om en situation som så många befinner sig i men som det ibland pratas väldigt lite om. Du är så mänsklig, medmänsklig och klok och jag vet att de där grabbarna och din sambo är mer än lyckligt lottade över att få ha dig i sitt liv med allt det du har att ge. Varm kram från Liv

    • Johanna skriver:

      Tack Liv vad du är fin med orden. Så roligt du läser och delar med dig. Det värmer… Tack! Kraam!

  2. […] Johanna Nilsson Dök upp i mitt liv som kollegan med den unika närvaron. Den som ingen går miste om. Idag är Johanna min vän. En av de personer som gör mitt liv rikt. Hon har en stark dragning till drömmar, både de man knapprar på och de man drömmer om dagarna. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>