• Vart har kärleken tagit vägen?

    IMG_3271

    Har lugna dagar. Har timmar att fylla med vad jag vill. Jag har semester. Jag är ensam. Jag är sedan ett par dagar förkyld och behöver vila. Jag är å ena sidan vansinnigt uttråkad och börjar bli svulten på sällskap. Den andra sidan ger mig att det är en ynnest i sig. Att vara i det som är och se vad som sker. Vilka tankar kommer i tystnaden. Vilka känslor bubblar. Eller inte. Det är stilla hos mig. Det råder balans. För stunden ja. Då och då sköljer starka känslor över mig. De börjar i magtrakten, de går sedan som kolsyra genom hela mig. Börjar gör det kanske i tanken. Längtan är stark, härligt rusig och glad, minnen ger kryddan. Vi har många. Jag bara njuter av nuet och det som är. Inga förväntningar. Inga planer. Jag har sagt ja. Jag har blivit väckt och jag ämnar att stanna i det tillståndet. Jag har än en gång hittat hem. Jag vill njuta av hela mig.

    Längtan är en del av den feminina kärleken läste jag häromdagen. Ja och då inte förknippad med kvinnor utan den feminina delen i människan, finns likväl hos män som kvinnor. Jag har kommit i kontakt med en stor sårbarhet i att visa den delen av mig. Den feminina. Jag har stängt ner den ett par gånger i mitt liv då jag tröttnat på okänsliga, klampande fötter. Jag har paketerat mig med något som jag tolkade som trygghet. Jag hittade någon jag valde att lita på, om inte till 100% så till 98. När lögnerna sedan radades upp. När sveket nådde ända in i själen min, hjIMG_2584ärteroten blottades och jag insåg vad jag gjort för val för att skydda mig, för att få njuta av det jag längtat efter. Insåg jag att jag nöjt mig. Jag sa att jag visste vad det var jag valt. Jag sa det högt så andra hörde, jag hörde. Men min innersta längtan fanns kvar. Dock tystad av min effektiva och välslipade förmåga att argumentera övertygande.

    Många lyssnare har efterfrågat min ilska, mitt behov att lägga skuld på den andre. Jag som har tillgång till hela mig, hela känsloregistret har varit arg i stunder av idiotisk argumentation. Det är inte jag som har det värst. Jag har det bra. Jag lever mitt liv med strävan efter ärlighet och autenticitet. Varför jag skriver strävan istället för att säga Att jag är ärlig är för att jag kom i kontakt med självbedrägeri. Det är inget avsiktligt ljugande men det är något att vara uppmärksam på. Jag tar en väns ord i anspråk, ”…och förutom att vi har svårt med tålamod och att vänta, så är spekulationer meningslöst.”. Spekulationer. Jag gillar fakta, som i ”jag VET att det är si eller så” i kontrast till antaganden. När människor ägnar timmar av sitt liv åt att anta saker, att spekulera i hur det ligger till. Sånt slöseri med allas tid. Fråga hur det är istället.

    Jag är så förtjust i tanken att kärleken inte bor i eller hos den andre. Den jag ser på och känner kärlek till. Kärleken bor hos mig. Jag kan känna kärleken till annan. Det passar mig som verkligen uppskattar att ta aktiva val i det jag gör. Den dagen jag förstod det här om kärlek var befriande. Det skapar tillit. Det ger en trygg känsla när jag kastar mig ut, när jag säger Ja, när jag vågar och när jag ÄR kärlek.

    Rubriken för dagen kommer från en låttitel, Where Is The Love? med Black Eyed Peas, som dök upp i mitt huvud idag. Som en fråga hängandes över mitt facebookflöde. Med mycket ensamtid att fylla med text, bild och ljud dessa dagar har jag läst allt det som utspelats mellan TV4, Adam Tensta, Louise Andersson Bodin och alla andra som engagerar sig i berättelsen. Och det som ringer i mitt huvud är Where is the love? I gammal relationsretorik brukar vi fråga oss; ”vill du ha rätt eller vill du mötas?”. Den här fajten är oren, osnygg och helt jävla kärlekslös. Fajten om vem som är den goda i paritet till vem som är ondast. Stora artister, namnkunniga, maktpositionerade kliver in och backar Adam Tensta. Det är knappast Adams förskyllan att sedan varenda litet sunkigt troll kryper fram och hotar Lollo med än det ena otäckare än det andra. Vad är det för galet som pågår? Hur kan man få ur sig så mycket dynga? Jag ser i bilder, gör den det som hittar på alla dessa vidrigheter också? Ena sidan tycker det handlar om rasism. Jag hör bara namecalling. Drevet är hotfullt och obehagligt oavsett okvädningsordens färgsättning. Jag ser ingen sida att välja. Ingen sida agerar i kärlek och närvaro till det som sker. Här styr egon. Stora egon. Och rädda människor. 

    Jag väljer kärlek.

    Peace & Love, på riktigt!

    Inger

    Och för dig som vill lyssna.

    Inlägg taggade med , ,

4 svar

  1. Aryel Walett skriver:

    Jag älskar din fråga, beundrar din öppenhet och delar ditt upprop!

  2. Liv skriver:

    Det här inlägget är så viktigt och fyllt med så mycket klokskap… kommenterade den inlästa versionen på fb men vill göra det även här.. och det är så vackert det du skriver att du står ju kvar i din autencitet även om den andra personen inte klarade det. Å sen att kärleken bor i dig, det är ju viktigast av allt. Kramen från Liv

    • inger skriver:

      Kramen tillbaka och Tack för att du läser och reflekterar, att du berättar om vad som berör dig. Bäst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>