• Att finna skatter i regnbågars land

     

    liv ö

    Liv Öström är beteendevetare och certifierad coach men framförallt en drömmare, ordälskare och livsresenär. Hon arbetar med professionell coaching inom arbetsmarknadsinriktad rehabilitering med unga vuxna som lider av psykisk ohälsa och komplex problematik. Adventure of life är namnet på hennes enskilda firma och även på hennes blogg som du hittar HÄR. Livet är nämligen ett äventyr att uppleva och inte ett problem att lösa.

    Liv skrev en #sommarblogg förra sommaren som lästes av många, vill du så finns den här.

     

    Om haven alltid var lugna skulle vi aldrig bygga en bättre båt. När livsfärden är lugn är det lätt att bara glida med men när stormen kommer ställs vi inför om båten bär och vad mer som behöver stärkas upp. Då och då kan vi behöva fundera över om vi sitter i rätt båt och vilka vi har vid vår sida under färden. För att kunna ta ut en riktning krävs det att vår inre kompass är förankrad i våra sanna värderingar och drivkrafter och inte utifrån förväntningar som handlar om hur man borde leva, göra och tänka. För när livet bränner till ställs vi inför oss själva, hur vi lever och vad vi lägger vårt fokus på. Följer vi det vi tror på och som är viktigt på riktigt eller seglar vi efter någon annans karta och kompass?

    IMG_6115

    För mig har en förutsättning för att jag ska kunna utvecklas i min fulla växtkraft och bygga en starkare båt varit att jag i stunden fått acceptera att i livet så möter jag det jag möter. Det är att vara människa. Det är då jag behöver min självmedkänsla, acceptans inför det som är i nuet, utvärdera om mina värderingar och livsvisdomar fortfarande är mina men även en nyfiken öppenhet inför att finna nya insikter eftersom livet fortsätter lära mig.  Jag har valt att ta min personliga utveckling på fullaste allvar så det ligger mycket arbete bakom min egen båt.

    Om vi låter omständigheter, vad andra tycker och hur man ”borde” göra styra oss mer än nödvändigt (istället för att finna vår egen sanning) så driver båten planlöst på det öppna havet även när stormen mojnat.  Vi är alla vilsna i perioder och om vi för ofta låter regnet eller solen styra vårt liv istället för att finna vår egen dans i regnet och vår skugga i solen så lägger vi lyckan, skatterna och upplevelserna utanför oss. Lätt att säga och mindre lätt att göra alla gånger men för mig har det varit viktiga insikter till hur jag väljer att leva och se på livet.

    IMG_5759En av mina livsstormar förde mig till Hawaii.  Det var en spontant inbokad resa där det med kort varsel dök upp en rabatterad möjlighet att få simma med vilda delfiner och delta i en spännande kurs i personlig utveckling. En dörr till en annan värld öppnades och jag klev in genom den utan några andra förväntningar än att komma bort, vila ut och förverkliga en livslång dröm om att få möta delfiner ute till havs. Bakom mig låg en tuff höst och jag var mer än sliten och utan riktning.

     

    När november slog grå himlar över Sverige anlände jag till regnbågarnas land, en ögrupp långt ute till havs, där en mängd klimatzoner möts. Kontrastrika landskap såsom öken, snötäckta berg, en hisnande canyon och regnskog trängs på en liten yta. Hisnande vattenfall störtar från hög höjd och eucalyptusträd klädda i regnbågens nyanser får mig andlös. Det kraftfulla havet slår in mot stränder i vitt, svart, grönt och mot svartnad stelnad lava. Utanför Hawaiis kuster simmar valar, stingrockor, sälar, sköldpaddor, delfiner, hajar och vid korallreven leker färgglada fiskar som tagna ur fantasin. En levande vulkan fäller sin röda lava i det gnistrande havet som fräser till vid mötet.  Livets kontraster som jag tycker så mycket om.  Mötet med Hawaii blev framförallt ett möte med mig själv och en tappad riktning återfanns.  Det var en upplevelse som förändrade mig på ett sätt jag har svårt att förklara med ord.

     

    I Kealakekua bay under uppfodrande sol, stående på den svarta karga lavan och med havet som då och då skvätte sin svalka och sitt salt över mig upplevde jag en av mitt livs mest magiska coachingsessioner men inte som coach utan som klient och framförallt som Liv. Det krävdes bokstavligen blod, svett och tårar men där och då stängde jag en dörr och klev in genom en annan. tumblr_maofumootW1rbyt9ao1_400

    När jag bokade resan handlade det inte så mycket om platsen jag reste till utan omständigheterna i livet. Just då var det exakt vad jag kände jag behövde ur ett återhämtningsperspektiv men istället det blev att resa bort och komma hem samtidigt.  Det var ett spontant och ganska slumpartat beslut, inte ett av de livets val som är väl förberett, noggrant genomtänkt och genomfört under perfekta omständigheter (vad nu det är egentligen).  Jag kan ibland fastna i steget inför förändringen, valet och illusionen att jag ska kunna kontrollera vad som sker på alla plan men många gånger måste man bara kasta sig ut.

    Dörrarna och rummen som jag fann i coachingstunden på Hawaii bär jag med mig sen dess och ibland byter jag ut dem utifrån var jag befinner mig nu och vad jag behöver.  Liknelserna använder jag också i mitt arbete som coach. Där är det en del av processen att få de jag möter att glänta in i nya rum, lämna något bakom sig och ibland är det till och med att sparka in en dörr tillsammans. Man kan behöva såväl samla mod som kraft för att kunna gå in i ett okänt rum som man inte vet vad det gömmer eller vart det steget kommer leda. I vissa situationer måste man banne mig bygga den där dörren själv för att skapa nya möjligheter och öppningar. Då är det inte läge att pausa och vänta på en chans utan man får själv skapa den.

    FullSizeRender (1)

    I mitt arbete möter jag även personer som behöver stanna upp. Personen är fullt upptagen med att gå in i nya rum, stänga dörrar och bygga nya men utan att landa för att verkligen se vad den behöver och vill eller om den verkliga utmaningen är att stanna där personen är och göra det bästa av det som är. Att ständigt vara i förändring eller att alltid vara igång blir ett flyktbeteende och kanske även ett sätt att undvika något.

    Om jag skulle ge dig en uppgift vore det att kanske fundera över vad som stärkt din båt och fått den att se ut som den gör idag. Vilka är dina framgångar och motgångar som byggt styrkan i den? På vilka plan har det utvecklat dig? Vad säger det om dig som person? Vilka dörrar har du i ditt liv som behöver öppnas, stängas och byggas? Kanske behöver du vilsamt slå dig ner tills du känner vad du egentligen vill och behöver. Vilka rum vill du skapa eller utforska?  Fastnar du på tröskeln utan att verkligen stiga in i rummet och stänga dörren bakom dig? Att inte välja är också ett val med konsekvenser utifrån det.

    Det krävs mod för att möta sig själv, utmana sina rädslor, ta en titt på sina rum och sin båt. Jag har mött väldigt många modiga människor såväl inom mitt arbete som i övriga livet. Vinsten av att våga är stor för då kan man finna skatten vid regnbågens slut. Det är nämligen inte bara på Hawaii regnbågarna finns ständigt närvarande, enligt mig så slumrar det regnbågar inom oss alla, skapade av livets sol och stormens regn.IMG_6087

    För mig var det en väldigt oväntad 40-årskris som fick mig att öppna min inre skattkista som glittrade i stormens mitt. Där fann jag en längtande och kunskapstörstande nomad som trots sorgen över att inte ha en egen familj längtade att för ett tag vara fri från tider och platser. Så jag tar min längtan på allvar och när hösten tar sin början tar jag tjänstledigt från världens bästa jobb för att studera på distans och kunna vistas var jag vill i världen. Jag bygger en egen dörr som jag saknat de senaste åren. Om jag kommer besöka Hawaii? Det är väldigt troligt, det är ju där magin och regnbågarna bor, men det kommer jag bestämma när det är dags. Det är en annan del av livsmagin, att skapa dagen.

    Liv, vilka sköna tankar om regnbågar och skattkistor, det lurar en metafor bakom varje mening. Tack!
    Inger

    Inlägg taggade med , ,

6 svar

  1. Karin skriver:

    Tack för en alldeles underbar bloggtext, på alla plan!

  2. Aryel skriver:

    Jag har väntat hela dagen på att få läsa ditt inlägg. Och nu äntligen kom stunden för mig själv översköljd av dig.
    Liv, du kommer med Liv. Och du får mig att någonstans mitt i reflektera, snurra runt min egen axel och titta på mina rum. Och förstå. Tack

    • Liv skriver:

      Fina Aryel, det känns gott att veta att någon längtar efter att läsa mina ord och att du finner något du behöver förstå. Varmaste kramen i sommarkvällen

  3. Johanna skriver:

    Mmmm. Så härligt du gungar fram med orden. Dörrar, det är ett såå bra verktyg och en enormt kraftfull metafor. Tack för den. Gillar dörrarmetaforen massor. Och Hawaii… Den ögruppen verkar magisk. Tack för din generositet och för att du sprider Liv till oss alla. Det mår iallafall jag väldigt gott av. Kram!

    • Liv skriver:

      Tack fina du! Någon gång ska vi prata om de där rummen jag fann, de var viktiga för mig.. och den mest magiska coachingsession jag upplevt någonsin. Mötte till och med en åsna på vägen hem från den, apropå oväntat sällskap. Hawaii är magisk om man kommer bortom turisthotellen, men det är ju under ytan man behöver komma för att verkligen komma något nära.. precis som i livet. Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>