• Jag lät hjärtat gå i bitar i San Antonio – och jag gillade det

    Anneli Fromell är synnerligen unik. Hon är den enda i Sverige som har gått Brené Browns program Shame Resilience i Texas och därmed jobbar enligt konceptet här hos oss i Sverige. Läs om vägen till idag.

    Det gick bra ända till morgonen då det var dags att ge sig iväg till utbildningen. Knäppt! Jag som hade väntat så länge på den här dagen, flera månader faktiskt. Och här stod jag nu, på tröskeln till konferenslokalen med en kropp som skrek åt mig: ”Vänd om San Antonio 015Anneli, vänd om. Du kommer inte klara det här. Vad i hela friden har du gett dig in på? Är du komplett galen?”.

    Jag säger inte sådana ord till mig själv längre. Det låter kanske konstigt, men det är till och med svårt att komma ihåg med vilken hårdhet jag behandlat mig själv tidigare. För vänlig har jag inte varit, inte ens i närheten. Men jag har sagt till andra att vara det, snälla mot sig själv alltså. Jag har uttryckt och sett till att det låtit riktigt klokt och förnuftigt. Men att leva efter det själv, inte en chans. En perfekt sköld. Jag jobbar ju med människor, inte en chans att jag skulle kunna visa på sådana brister då.

    Men visst åker jag dit ibland. Visst finns det tillfällen då jag kommer på mig med oxpiskan vinande ovanför huvudet, skillnaden är att den nu för tiden sällan får svinga någon längre stund.

    Jag hade alltså satt mig på ett plan till Texas för att möta Brené Brown och hennes fantastiska team och lära mig Shame-Resilience, grunden till det som idag är The Daring Way™. Och jag hade gjort det med ett löfte till mig själv om att inte hålla tillbaka, om att delta helhjärtat, om att vara den jag är och berätta min story utan att stryka med tip-ex över det som gjort att jag känt mig dum.
    När man öppnar sig och pratar om sånt som känns jobbigt går man sönder lite grann. Och det gjorde jag. Hela helgen badade jag i sårbarhet, dels av att befinna mig i ett land där jag inte kunde uttrycka vad jag kände på svenska. Väldigt utlämnande i sig. Och dels för att jag satt med professionella människor vilket utmanade en av mina största skam-triggers. Som en parentes kan nämnas att jag på det även löpte linan ut och berättade om vad otillräcklighet gör med mig. Phu…!

    San Antonio var inte platsen att vara duktig på. Det var platsen och att våga, något jag gjorde ordentligt. Jag lät hjärtat gå i bitar. Jag lät människor se det jag trott mig vara ensam om. Och jag fick uppleva hur det är att ha fel. Hur människors vänlighet, omtanke och värme kan få ett trasigt hjärta att bli helt igen.San Antonio 030

    Och nu står jag själv där och ska hålla i en workshop, lika skakig i benen som jag var för två år sedan. Samma mönster upprepar sig, tankarna säger till mig att vända och springa så fort jag bara kan åt andra hållet. Jag hör vad de säger men till skillnad från då tvingar jag mig inte att trycka undan det.

    Det har blivit en del av mig som är ok. En del som inte är farlig och som jag känner mig bekväm med. Så jag säger. ”Det är okej Anneli. Du har all rätt att vara rädd. Men vet du, om det går åt skogen kan du gå hem och gråta. Du kan säga flera gånger att du aldrig kommer hålla i en workshop mer och att det faktiskt är så värdelöst att hålla på med som du trodde. Och sen, när du gjort det där kan du ringa din fina vän och berätta hur dum du känner dig och hur fel det blev. Och när du gjort det vet du att du redan är redo att börja jobba med nästa workshop”.

    Jag har lärt mig så mycket. Under de två år som gått sedan jag klev in i lokalen i Texas har jag blivit vänligare mot mig själv, jag är inte rädd att avvisas längre – något som gjorde mig lamslagen tidigare – och jag vet att även om mitt hjärta slås i bitar och rinner ut över golvet så kommer jag fixa det. Ja, det kommer göra ont men inte långt ifrån så ont som det gjorde då jag levde instängd i mig själv utan att våga mig ut i sårbarhet.

    Jag skulle kunna skriva spaltmeter om mina upplevelser men det bästa tipset för dig som känner dig nyfiken på Brenés arbete är inte att läsa om dem utan göra dig en egen uppfattning genom att delta på en workshop. Jag vet hur mycket mod som krävs för att anmäla sig, jag har varit där. Men behållningen, känslan efter att ha gjort det ahhh….

    Välkommen att testa ”träd fram – med mod” tillsammans med mig. Det kan bli fel, och om det blir det har vi verkligen lyckats. För det här är ingen vanlig workshop, det är workshopen där ”fel” inte kan bli annat än rätt.

    Med Glädje
    Anneli

    Inlägg taggade med , , ,

Ett svar

  1. […] Läs hela bloggen och erbjudandet om workshopen här. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *