• Släppa kontrollen under 60 minuter

    Johanna sommarbloggen bild 1

    Nu börjar de gå mot sitt slut. Sommarbloggarna. Vilken bukett vi fått i år också! En bredd, färgsprak, inspiration, berörande texter, roliga och allvarsamma porträtt.

    Idag får vi läsa min vän och kollega Johanna Nilssons text. Att hon utmanar sig själv i den står tydligt. Det är så jag upplever Johanna, självcoachande och så nyfiken på sig själv. Vad hon kan lära, utveckla och ta med sig till nästa plats. Texten presenterar Johanna mer än väl, så varsågoda! 

     
    Jag sitter med blicken ut över viken vid Storsjön, där mamma och pappa bor i det som tidigare var vår sommarstuga. Ett dovt lila blockljus tänt intill, ett glas rött och den lite irriterat tickande timern som är inställd på 60 min nära. Jag har bestämt mig.

    Johanna sommarblogg bild 2Efter flera dagars funderande, trevande och försök till att bli färdig (och nöjd…) med bloggtexten har jag insett att den största utmaningen av alla för mig skulle vara att helt enkelt skriva på känsla. Här och nu. Under 60 minuter. Utan att ha förberett mig det minsta eller frågat andra vad de tycker. Så nu sitter jag här med ett vagt obehag i kroppen av att göra just det jag ofta har som allra svårast för. Begränsa mig. Sätta stopp när timmen har gått. Bestämma mig för att nu räcker det. Känna mig tillräcklig även fastän jag inte förberett mig in i det minsta. Det här blir en minst sagt spännande timme.

    Tomt. Inget att berätta. Känns det som iallafall. Jag som ju bubblar av ideér, tankar och känslor annars känner mig precis nu och här väldigt obekväm. Jag har ju chansen berätta om precis vad som helst ju. Det här med kontroll är så otroligt intressant. Att gardera mig och säkerställa att det jag gör kommer att bli som jag tänkt. Och såklart också gardera mig så att, om det jag tänkt inte skulle bli just så som jag hade tänkt, jag också har back-up planer så att jag kan vara säker på att det liksom ändå blir precis som jag vill. Öh… Snacka om energikrävande.

    Samtidigt så är det just den här sidan hos mig som handlar om förmågan att se sammanhang, strukturera, planera och organisera som hjälpt mig framåt. Som fått mig att förtydliga och förstå vad som behöver göras, på vilket sätt och när för att det jag önskar och drömmer om ska bli möjligt. Dubbel känsla. Livet verkar kunna vara rätt så dubbelt ofta upplever jag. Det blir vad jag gör det till och det beror på hur jag ser på det.

    Klockan tickar lika intensivt, 45 minuter kvar. Känslan av nedräkning gör att det blir svårt fokusera. Jag tar av mig armbandet och tänker på att jag ju egentligen faktiskt inte alls är sugen på vinet. Schysst insikt som kom bara sådär. Ställer bort glaset och fascineras över hur känslan av närvaro skapar nya perspektiv på det som är runtomkring. Hinner tänka efter. Ta ställning. Välja. Välja bort. Coolt. Är det så enkelt?

    Lyfter blicken för att läsa texten från början. Påminner mig om att jag ju skulle vara i nuet. Inte fokusera på det jag skrev för en Johanna Nilsson sommarbloggen bild 3stund sedan. Ja visst ja. Ok. Så…. Var är jag nu då? Tänker på hur lite jag faktiskt nyttjar sjön, utanför fönstret här där jag sitter, för att simma i. Har inte tyckt så mycket om att simma sedan jag slutade som tävlingssimmare för sisådär en 20 år sedan. Undra vad det beror på? Funderar om det kan ha att göra med det intensiva fokuset på träning och tävling förr och att det nu inte finns nåt som helst krav om jag skulle ta mig en simtur. Jag minns att jag tappade lusten att kämpa vidare med simningen när de andra i samma årskull blev lika bra som jag. Sorgset. Känner igen mig i det fortfarande, jag är inte så mycket för det här med uthållighet.

    Blickar uppåt igen i texten. Rastlös. Hittar ställen där jag vill ändra i meningarna. Sätta punkt tidigare och byta ut några ord. Jag är rätt så mycket så i livet också utanför den här bloggtexten. Är en hejare på att reflektera. Bakåt. Inventera, identifiera, analysera hur saker blev och hur det kändes. Bygger små matriser inuti som visar samband mellan hur saker varit, och hur saker är och skulle kunna vara framöver. Kanske borde jag börja läsa matte. Jag har ju funderat på att göra det. Bara för att det vore kul bevisa för mig själv att jag kan. Bara för att jag vill.

    Minns så väl syokonsulentens kommentar i nian när jag ville välja hotellgymnasiet. Men du som har bra betyg, du borde ju välja en mer teoretisk inriktning. Pust. Och när jag några år senare var på en Arbetsförmedlingsinfoträff och berättade att jag tänkt läsa kulturpedagogik. Inom det området finns inga jobb fick jag veta. Aaaaa. Jag hade inte bett att få veta det. Valde snarare högskolekurser utifrån att ju färre tentor, desto bättre. Och det gick alldeles utmärkt ändå för mig.

    Den bloggtext jag hade börjat på och som jag inte kom till avslut med handlade om drömmar. Till stor del om ätbara sådana, i formJohanna sommarblogg bild 4 av småkakor. Jag fascineras av ingrediensernas betydelse för slutresultatet när vi bakar. Och inspireras av att hitta liknelser hos bakingredienserna med våra egna ingredienser i livet, som möjliggör små och stora drömmar för oss själva. Jag ska starta eget snart. Väcka lust till mer och stötta och leda människor med utgångspunkt i både ätbara, dagliga och nattliga drömmar. Arbeta med drömmar av olika slag och integrera dem allihopa med varandra. Så det så. Det ska jag göra. Bara så ni vet.

    Ofta när jag drömmer om att göra saker som andra inte tror på (jag har fått en hel del mindre positiva kommentarer kring vad jag egentligen menar med att kombinera bakning och coaching…) så kommer bilden av när jag cyklade 30 mil runt Vättern upp. Det som fick mig att orka runt hela vägen var 1) smågodiset jag hade i fickan och 2) att jag messade med mina kompisar som var på/på väg hem från krogen. Jag började cykla vid elva på kvällen och trampade på mer eller mindre vaket tills 20 timmar senare när jag nöjd och belåten gled över mållinjen. För mig var det inte målet i sig som var allra viktigast, utan att det kändes ok längs vägen. Smågodis funkar för det mesta när jag är på väg mot ett mål i livet. Jag anar jag var rätt så ensam fantast av både smågodis och att messa vänner på krogen under ett lopp som Vätternrundan. Men runt kom jag ändå.

    Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter här med 22 minuter kvar att skriva innan jag ska maila iväg texten och stänga ned datorn. Och det vore ju riktigt härligt känna mig bekväm då också. Undrar vad som händer inuti mig om jag inte skulle känna mig helt nöjd men ändå skicka iväg texten. Kittlande tanke.

    Min sambo är klok och så fin. Häromkvällen kom han hem från vår lilla ICA-affär och såg så där lite finurlig ut. Han hade köpt en present till mig. En påse minimarshmallows i underbart pastelliga färger. Berättade att han hade tänkt som så att dels så är ju marshmallows goda som ingrediens när jag bakar. Men framförallt ville han påminna mig om att det inte behöver vara allt på en Johanna sommarbloggen bild 5gång som de där vanliga gigantiskt stora marshmallowsen, som oftast inte ens är goda. Det blir ofta bra nog eller till och med bättre med mindre bitar, en i taget. Hans ord träffade mig rakt i hjärtat och jag är så glad han påminner mig. Det behöver inte vara antingen eller. Antingen en minutiöst förberedd bloggtext eller en text till bloggen där jag inte bryr mig ett skvatt om vad jag skriver. Det går att göra mittemellan. Yes!

    5 minuter kvar. Hunnit säga god natt till pappa och det är mörkt nu. Bara det lila ljuset som lyser upp. Månen som skymtar guld bakom molnen, och speglar sig stolt i det lugna vattnet. Wow. Vackert. Tänk att få vara månen för en natt.

    Jag kommer att tänka på ett citat jag både hittat i Brene Browns magiska bok ”Mod att vara sårbar” och i köksfönstret på Vavivagården, som min fantastiska vän Christina driver.

    ”There´s a crack in everything. That´s where the light get´s in.” Jag fullkomligt älskar de orden.

    Tack för att du följt med mig under mina 60 minutrar. Nu ringde klockan och det är dags för mig att vara modig och avsluta texten. Iallafall för den här gången.

    Tack Johanna! Du inspirerar mig till att vara mera ”Wow” i mitt uttryck!
    Inger

    Inlägg taggade med ,

7 svar

  1. Pia Gustafsson Westerman skriver:

    Tack Johanna! För att du delar med dig så öppet. För att du inspirerar till att utmana sig själv på olika sätt. Och företagsidén – spännande! Kör på!
    Pia

  2. Eva Burman skriver:

    Tack Johanna
    Ikväll sitter jag på tåget och är på väg hem efter en händelserik dag och nu läser jag din blogg igen, vilket berikar mig. Du beskriver så tydligt hur det kan vara att bara,kämpa med sig själv innifrån. Göra nytt, annorlunda och våga utmana sig själv. Grattis till ditt mod Johanna!
    Kram!
    Eva

  3. […] Johanna Nilsson En underbar coachkollega som jag haft glädjen att träffa under mitt senaste coachprojekt. Här bubblar värme, idéer, klurigheter och så mycket klokskaper. Johanna är certifierad coach och projektledare, står inför nya avfarter i livets rondell. Johanna lever som hon lär. Länk till framtida bloggen kommer i hennes inlägg här i sommar. […]

  4. Liv skriver:

    Tycker så mycket om att du vågar göra annorlunda.. vågar vara du. Borde göra så nån gång.. bara sätta klockan på ett visst antal minuter och bara skriva fritt eller göra nåt annat fritt.
    Kramar från Liv som inspireras så mycket av dig

  5. Christina skriver:

    Johanna, vad glad jag är över att du vågar och har modet att vara ”här och nu”. Tack för att du delar med dig fritt från hjärtat, i stunden, i din text. Jag känner igen mig i så mycket…i att våga släppa taget, att våga släppa kontrollen. Att våga tänka, det räcker med ”good enough”, som jag försöker göra sedan många år… (För vem vill egentligen vara perfekt?) Det är befriande och välgörande för en själv – och det skapar texter som verkligen bär på en mening och som berör andra. Snälla du, fortsätt att vara och skriva spontant! Tack än en gång för en fin text!:)

    Kram!

  6. […] En underbar coachkollega som jag haft glädjen att träffa under mitt senaste coachprojekt. Här bubblar värme, idéer, klurigheter och så mycket klokskaper. Johanna är certifierad coach och projektledare, står inför nya avfarter i livets rondell. Johanna lever som hon lär. Dessutom gillar hon drömmar, både såna man stoppar i munnen och såna som bubblar ur sinnet. Här kan du läsa hennes sommarblogg. […]

  7. […] du läsa Johannas sommarblogg från förra sommaren hittar du den här. Inläst som höstpod hittar du […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>