• Så här blir jag stolt och impad av mig!

    imagesCAX7MWZU

    Kolmörkt. Plaskar om fötterna. Varmt, 4 plusgrader. Regnet som en blomdusch i ansiktet. Pulsen höjs. Känns lite i benhinnorna, magen som skuttar lite innanför lager-på-lager-munderingen. Asfaltsmeter efter asfaltsmeter läggs bakom mig. Tänkte inte ens på det. Inget aktivt beslut att springa fram till fotbollsplanen, bara började och det är så lätt. Börjar le. Blir alldeles bubblig och rusig. Klockan är 6.30 och jag joggar innan jobbet. Jag är inte en som springer. Jag har tränat det ena och det andra. Närt en liten outtalad dröm om att en dag med lätthet ta en joggingrunda som daglig motion. Sa det högt i januari. Provat lite grann under vår och sommar. Har sedan inte riktigt tänkt på det. Men sedan förra veckan har jag gått upp 6.15 och gett mig ut. Har gått, gjort armhävningar mot bänkar och räcken, lite indianhopp och såna där djupa långa steg som har något fräckt namn jag glömt och så joggat. Tydligen. Idag bara var jag igång. Jag bara sprang. Hela rundan. Jag är så jäkla stolt!! Full av beundran av hur jag lägger till en ny vanan inte utvärderar resultatet utan bara kör. För att plötsligt en dag inse att det blivit en naturlig del.

    Det här är ett sätt att lägga till nya vanor i vardagen. Hur gör du? Har du lagt till något som du inte trodde skulle gå eller som du hur som helst haft ett tidigare motstånd för?

    Jag knallar runt på jobbet idag och känner mig jäkligt nöjd!

    Ha en härlig måndag!

    Inger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *