• Göra bort sig

     

    Obekvämt eller hur? Jag gör sällan bort mig. Troligen har mitt kontrollbehov och min prestationsångest förr om åren hjälpt, eller stjälpt, mig i att ha väldigt lite övning på området. Jag har sett till att ha ryggen fri. Minsann. Klart jag har gjort fel, misstag, men oftast varit helgarderad och haft l å n g a förklaringar. 2013-02-12 11.16.26

    Det jag har så svårt för är när jag gjort bort mig så får jag ibland kastat några andra grejer på mig. Några andra misstag som inte är mina men då är min trovärdighet låg och den som kastat lite extra hör inte skillnaden.

    Jag vill verkligen be om ursäkt. Jag gör det också. Jag har dock inget behov av att hänga kvar och älta. Varken att jag säger förlåt arton gånger och dumförklarar mig själv utan mer, ”jag ber om ursäkt. Jag förstod inte, jag hör vad du säger, det ska inte upprepas.” . Sen är jag nöjd. Jag har lärt mig, jag har bett om ursäkt jag har städat upp. Men, den andre fortsätter prata om mitt misstag. ”Jag förstår inte hur du kunde och att du inte förstår vidden av..” osv. Då blir jag snålare med min ursäkt. Jag blir kort i tonen och säger att det räcker, jag har hajat. Sedan händer något några dagar senare som jag får skulden för. Jag har inte missat det nämnda. Jag säger att vi kanske har missat det båda två. Genom ett missförstånd, dålig kommunikation. Men när personen framhärdar och åter tar upp mitt tidigare misstag då står jag fast vid att det var den andre och inte jag. Och där någonstans är läget låst.

    Vad skulle du göra om du var jag?

    Har du något perspektiv att ge mig?

    Inger

    Inlägg taggade med ,

4 svar

  1. Aryel skriver:

    Trixigt läge. ”Var börjar och slutar mitt ansvar?”

    Är den andres behov av att älta gammalt groll ett sätt att bearbeta sina känslor? Och vem ska ta ansvar för dem?

    Att återuppta det första misstaget och blanda det i upplevelsen av ett nytt misstag är vanligt, dock oprofessionellt.

    Jag hade valt att upprepa vilken del jag tar mitt ansvar för och vilka delar som jag bedömer hör något annat till och därmed avsäga mig ansvaret i det.

    • inger skriver:

      Vanligt och osympatiskt. Har säkert gjort liknande själv… Bra, upprepa vad jag tar ansvar för. Och det som kommer till mig är att det är svårt att släppa att någon tycker jag gjort fel fast jag vet att det inte är så. Bara leva med det utan att försöka få den andre att se det jag ser. Jag vill ha rätt helt enkelt. Och värdelöst för kommunikation. Tack Aryel! 🙂

  2. Egoprinsessan skriver:

    Beror nog lite på sammanhanget men det handlar troligen mer om deras rädslor än om dina. För mig är det viktigt att sätta ner foten så att ”tjatet” slutar och i nödfall lämnar jag dem helt sonika, så kan de stå kvar där och tjata om hur dum jag är medan jag blickar framåt och nyfiket runt nästa hörn. Inget mer ”Keep digging Vera” för mig! <3

    • inger skriver:

      Jag tänker som du. Tack för perspektivet ”så kan de stå kvar där och tjata om hur dum jag är medan jag blickar framåt och nyfiket runt nästa hörn.”. Den tar jag med mig! Tack Marie! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *