• Hjälpa eller stjälpa

        Idag presenterar jag Anno Paananen, vår andra Sommarbloggare!

    anno m dotra Jag är medveten om mina styrkor och svagheter och jag känner mig trygg i den jag är. Ofta väljer jag att kalla mig för ytterligheternas kvinna . Jag har lätt att möta allt och alla utan att värdera. Strukturerad på ett ostrukturerat sätt och otroligt naiv på ett mycket medvetet sätt. Jag är mycket intuitiv och följer ofta det jag kallar det lätta sättet att leva och jag vågar vara ”Annolunda” och följa mitt eget hjärta – för det ger mig livskraft! Min enda längtan är att du är du utan att du formar om dig till någon du tror att jag vill att du är. Jag arbetar med det jag älskar – Livet, möten och att skapa och vara ett samhälle för alla oavsett funktionsförmågor. Om jag sätter titlar på det föregående så kallas det coach, arbetsledare, personlig assistent och ordförande i föreningen Tre M i fokus.


    Några ord från mig och mitt inre

    Jag är en människa, precis som du, och jag har under åren hunnit införskaffa mig en hel del titlar. Titlar för mig säger ingenting om vem jag är utan ger mer en beskrivning av den väg jag har valt för att kunna göra det jag själv brinner för. Vissa utbildningar har jag gått för att få en form av bevis för omvärlden och andra för att ge mig själv det jag velat för att kunna befria mig själv från mina egna begränsningar. Jag väljer att lägga mina titlar åt sidan och nöjer mig med att vara en människa – precis som du.

    Jag har förstås en hel del erfarenhet från många olika arbeten. Alla har givetvis varit med och format mig till den jag är idag, både på skyltgott och ont. Jag började jobba redan som trettonåring och har sedan dess tagit ansvar för min egen ekonomi. Ville jag unna mig något extra och sätta mer guldkant på det liv jag hade, så fick jag själv se till att skapa det lilla extra. Vilket resulterat i att jag fortfarande idag har lätt att skapa det jag väljer och vill. Jag vet att det är jag som tar ansvar för mig och mitt liv. Jag har levt väldigt fattigt under perioder och haft det väldigt gott ställt andra perioder. Lärorika erfarenheter som varit självvalda och viktiga för mig under olika perioder av livet.

    Det som jag är mest tacksam över är min erfarenhet som mamma till en underbar tjej som vid födseln fick en förlossningsskada, ett rörelsehinder och talsvårigheter. Hon är min allra största lärare under mina år på jorden och jag är så otroligt tacksam över att just jag fått denna fantastiska tjej som min dotter. Från början skulle hon ingenting kunna, varken tala eller motoriskt. Idag bevisar hon ständigt, det jag redan visste, att allt är möjligt på olika sätt, att det finns vägar även om det tar tid och även om majoriteten väljer bort. Tillsammans skapar hon och jag nytt som bygger mer på ”alla kan – på sitt sätt”. Vi brinner för att ge mer kunskap och öppna upp ögonen för olikheters styrkor. Vår resa har varit fylld av sorg, kamp, frustration och förvirring men helt klart mest full av styrka, glädje, nya vägar, mod och ”jädrar anamma”. Absolut det bästa och mest lärorika jag varit med om. Hon är den person som fått mig att arbeta med det jag gör idag och hon är också den som lärt mig mest om livskvalitet, värderingar, mötande, kommunikation, konflikter, ångest, ärlighet, godhet, glädje och mod.

    Med dem orden så har du kanske redan förstått att jag anser att det är alla mina livserfarenheter, möten och processer som livet gett mig som fått mig att växa mest och också det som gett mig en enorm tillit till mig själv och livet. Jag älskar processer och idag anser jag att jag är extremt duktig på att hantera livet som det är. Jag har lärt mig att leva med istället för emot och jag har otroligt lätt att se möjligheter i det som är. Samtidigt hoppas jag att jag med ödmjukhet fortsätter att möta livet, människor och processer med växatacksamhet. Jag verkligen älskar att leva här och nu. Min innersta övertygelse är att vi alla skall och bör få mötas som den vi är och samtidigt bör vi få använda vår fulla potential och känna en glädje och stolthet över den vi är. Vi är alla en viktig del av en gemensam helhet.

    Redan som väldigt ung så hade jag förmågan att se möjligheter och jag triggades enormt då andra människor sa att ” det är omöjligt”. På något underligt sätt så gav det mig energi och jag gjorde allt för att bevisa motsatsen. Inom mig både visste och kände jag att det är så mycket mer som är möjligt än vad gemene man tror och detta resulterade i att jag väldigt tidigt förstod och visste att jag själv är den som ansvarar för mig och mina val livet. Att det bara är jag själv som kan avgöra vad som är möjligt och vad som är omöjligt. Så jag var en annorlunda liten tjej där och då. Gick min egen väg, var målmedveten och både såg och upplevde hur vissa människor valde att ta avstånd från mig och andra liksom drogs till mig. Väldigt tidigt förstod jag också att människor gärna pratar om varandra istället för med varandra och jag kunde se hur många människor for illa av detta. Både egna smärtsamma erfarenheter men också andra människors upplevda berättelser.

    Jag visste också som väldigt ung att många människor agerar med ilska och elakhet i situationer där de kände sig otillräckliga. Att många tog till hårda ord då de egentligen bara kände sig kränkta eller hotade. Människor och beteenden har alltid intresserat mig och det många anser som ”udda människor” är och har alltid varit mina lärare och jag har alltid tagit parti för den som varit mobbad. Det utan att jag själv blivit mobbad. På något konstigt sätt har jag alltid varit en ledare utan att vilja vara en ledare. Jag har alltid varit annorlunda i mitt tycke och alltid valt min egen väg. Jag har hur många berättelser som helst kring detta, men just här och nu så vill jag skapa en nyfikenhet hos människan och framförallt hos de personer som på ett eller annat sätt är eller vill vara ”hjälpare” i livet. För vill vi ”hjälpa” någon annan så anser jag att vi först och främst bör vara medvetna om oss själva och vårt sätt att ”hjälpa”. Annars kan risken vara att vårt ”hjälpande” blir till ett stjälpande, både för oss själva och den vi väljer att ”hjälpa”. coach 1

    Vad vill jag förmedla? Kan det egentligen vara så att vi egentligen ingen kan ”hjälpa” mer än oss själva? Kan det vara så att vi bör vara medvetna om oss själva och vårt ledarskap för att därefter kunna se andras ledarskap? Kan det vara så att då jag vill ”hjälpa” så innebär det att jag i min värdering anser att jag är bättre eftersom den andra personen behöver ”hjälp”? Kan det vara så att ett bättre ord för ”hjälpa” är att stödja eller kanske rentav att uppmuntra och tro på människors egen förmåga?

    Min övertygelse är att den enda personen som kan hjälpa mig är jag själv genom att skapa en medvetenhet om mitt ledarskap och mitt sätt att vilja hjälpa. Är jag medveten om mitt eget ledarskap så kan jag leda andra till deras ledarskap. Att hjälpa kan alltså handla om det egna ansvaret och om ledarskapet för oss själva.

    Tack för mig!

    Tack Anno för dina reflektioner om vikten av ansvar för våra liv!
    Inger

    Inlägg taggade med ,

4 svar

  1. Tack kära Syster för ord som i många av meningarna kunde varit sprungna ur min mun!
    Love and Blessings från en som drog över på andra sidan o fann HEMMA bland the Red Rocks!
    <3 Wolfie

    • Anno Paananen skriver:

      Underbara Wolfie – låter helt fantastiskt med Red Rocks..
      Följ dig och ditt hjärta – frid och kärlek till dig … Och allt annat du väljer och vill – <3<3

  2. Linda skriver:

    Tack för ett bra blogginlägg.
    Jag älskar att bli berörd av personer som är och agerar utifrån sitt inre.

    Blir glad över att det börjar bli tydligt att fler än jag och Inger som tycker att det är viktigt att ta eget ansvar över sitt liv.

    Önskar er en glädjefull dag

    • Anno Paananen skriver:

      Tack själv Linda!

      För mig är det en befrielse att leva efter det som för mig är och känns rätt och den befrielsen önskar jag alla. Genom att ge oss möjligheten att ta ansvar så kan vi också befria oss själva och det är för mig den enda vägen. Om jag vill ha enkelheten så behöver jag vara enkelheten – Det är så lätt egentligen och jag hoppas innerligt att jag en dag kan förmedla denna lättheten med lätthet så att var och en vågar bejaka och känna efter sin egen individuella unikhet i en helhet – Önskar dig också en glädjefull Dag Linda och tack för att din kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *