• Bada naken, hylla stundens ingivelse!

    När jag var liten fanns det regler. Oskrivna regler som vi stipulerade vartefter behov uppstod, antar jag. Här på Ingarö där jag tillbringat min barndoms somrar, varenda en och därefter lite som intresse och andan fallit på, har det funnits ett visst tillvägagångssätt och tempo i vilket våra badklippor och badstränder användts. Allt detta är nu helt upp och ned vändt!
    Som en väldigt liten Inger, knappt simkunnig var det sandstranden som gällde. Jag var där i mammas och storasysters sälskap eller med Sommarbyn. Sommarbyn anordnades av SMU (Svensk Missionsungdom) och startade i samband med sommarlovsstart och lade grunden för att man skulle ha några kompisar att leka med resten av sommaren, fiffigt! Alla dessa ungar i olika åldrar, med mammor och sommarbyledare spred ut sig över stranden. Där var saft, kanelbullar och kex, pissmyror och armpuffar, cyklop och simma mer under än över vattnet. Min mamma åt frukost med oss hemma, vi såg sommarlovsmorgon och sedan bar det av till stranden, med lunchmatsäck och fika. Sedan var vi där resten av dagen.

    När vi sedermera byte stranden mot klipporna, stranden var nog för småglina… Var det samma upplägg. Efter frukost var vi på plats, annars var bästa klipporna tagna. Oskriven regel var att låg någon redan på en klippa, i en vik – ja då var den upptagen och man fick gå till nästa. Därför blev man alltid lite irriterad då någon struntade i de oskrivna och damp ner på samma klippa!

    Idag ser badlivet helt annorlunda ut här på bygden. Stranden är sedan många år mindre. Den har krympt i omfång då vass och skog växer närmre och ingen tuktar den. Någon okunnig om den bästa platsen att ligga på, flata och sluttande klippor med tillhörande svartvinbärsbuskar, fick bygglov till en galen bastu mitt i paradiset! Så nu finns bara bryggan eller pissmyrorna att välja på. När jag promenerade förbi på eftermiddagen var där två vuxna, fullt på klädda på bryggan som vaktade några badande barn. Inga matsäckar, inga Mariekex eller termosar med kaffe man inte begrep att någon ville dricka när det var varmt. Bara bilar på parkeringen. Familjerna åker ner och doppar barnen och åker tillbaka till tomten igen. Annorlunda.

    Så när jag tog min promenad efter lunchen genom blåbärssnåren mot badklipporna tittade jag försiktigt och nyfiket över kanten på bergskammen bakom vilken den bästa platsen döljer sig. Jag blev mäkta förvånad! Ledigt! Inte en kotte. Inte på nästa plats heller. Jag gled vant ner för de bekanta bergsformationerna. Kände igen vart vår boxer Cilla brukade hitta skugga. Vart min favoritplats var. Minnesbilderna från flera års badande och solande flimrade förbi, det gör de alltid här ute. Satte mig och såg bort över vattnet. Solen tittade fram igen och jag beslöt mig att känna på vattnet. Av med strumpor och skor, och shortsen. Plumsade i till knäna. Åh!! Superskönt! Upp på berget igen, av med linnet och sportbehån. Ska jag ta av allt? Äh behåller trosor. Plums, plums och så är jag i. Fem simtag ut. Vänder på rygg och guppar iväg. Inte en människa annat än i båtar längre bort in mot Björkvik. Simmar fram och tillbaka och bara njuter, flinar och plaskar ordentligt med fötterna när jag glider fram på rygg.

    Mindfulness. Att ligga naken på ett varmt berg och torka i solen. Mindfulness. Andetagen känns i hela kroppen. Kinden mot den skrovliga klippan är varm. En myra kryper över armen. Allt känns. Allt doftar. Alla ljud når fram.

    Promenaden tillbaka genom blåbärsskogen är än mer medveten än den till klippan. Nya regler. Nya generationer. Mitt Ingarö är mitt Ingarö. Jag njuter av varenda sekund i mitt eget paradis. Imorgon ska mamma med och bada.       

     Njut sommaren & era minnen, Inger

11 svar

  1. Gunilla Hassmén skriver:

    Njuter av din berättelse. Det är det som kallas frihet… 😉
    Gunilla

  2. Anette Ryan skriver:

    Jag ler och känner igen mig i mycket, inte allt. En del saker minns jag inte ens :-)Jag förknippar mera radioföljetången på radio med sommarmornarna. Minns du det blåser på månen och Silas?
    Njut av bad och liv på klipporna.
    Kram Anette 🙂

  3. Lev Ditt Liv skriver:

    Härligt Inger! Man skulle kunna tro att vi haft sommarlov på samma ställe..SMU och sommarkompisar, det var riktig sommar..Jag ler och njuter känner doften av vatten..
    Där jag var fanns bara sand sand & sand i Orbaden.
    Ta nu hand om dig & njut! Fortsätt Mindfulness..
    Kram Mia!!

  4. Karin Ulfhielm skriver:

    Mindfulness – så sant! I sin yppersta form. Jag känner dessutom hur vi växte upp tillsammans, Inger, när jag läser din berättelse. Underbart! Vi ses snart. Kram

  5. Framgångsbyran skriver:

    Tänk att vi hade somrar så lika varandras! Anette, Det blåser på månen minns jag väl! Inte den andra. Jag minns Kulla Gulla-högläsning! 🙂
    Må fint sommartöser!

  6. Scharlotte skriver:

    Åh vad härligt Inger!:) Ja man undrar var saft och ”gofika” tagit vägen nu för tiden. Mamma hade alltid en sån där termos med glas i och massa isbitar…det klirrade så vackert och det såg så gott ut när alltid speglade sig därinne:) Känner i alla fall Ingarödoften medan jag läser. Min farmor & farfar hade sin strand nere vid Stora Barnvik. Ha en fortsatt skön sommar sötnos:) Kram

  7. Allt känns. Allt doftar. Alla ljud når fram…det här är ord som går ända in. Jag njuter med dig…UUnderbart på din klippa….Naken på rikigt!!!

    /Linda

  8. Jag är där och badar naken i tankarna. Vilken härlig och levande berättelse. Jag är så glad att jag bor på landet för idag när jag sat här ute och jobbade så kom min man ut naken för han hade sina badbyxor på tork här ute. Underbart att ha näcken i trädgården.

    Sv: Att sitta i sina Penséer betyder att sitta i sina egna tankar. 🙂

  9. Framgångsbyran skriver:

    Jag njuter av att nå fram till er. Ge er en liten del av min dag.
    Härligt C med landetperspektivet 🙂
    Och här sitter jag i mina Penseér…
    kram på er

  10. Wow…coolt…en huggorm!!!

    Huggormen säger:
    ”Betrakta världen andligt. Din gåva är att ha en andlig världsbild.”

    Kram
    Linda

  11. Framgångsbyran skriver:

    Kalas att du skrev den här också, då kan jag påminna mig även idag! Min mamma tyckte jag såå tolerant idag… jag översatte det till hur andlig jag var 🙂
    Kram I

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *